vfk1997

Den 2 december 2006 lade Sigyn till vid Barsebäcks kärnkraftverk. Hon hämtade det sista bränslet från reaktor 2, och besättningen bjöds på tårta. Det var bittra dagar, minns de anställda. De kallar familjärt reaktor ett för Sofia, för att hon invigdes den 15 maj på Sofiadagen. Tvåan togs i drift den 21 mars och heter följaktligen Bengt. Så skänks till och med ett kärnkraftverk personlig aura.

I det stora kontrollrummet står alla mätare på noll. Den 18 januari i år togs dygnet-runt-bemanningen bort, fast vakthavande driftsingenjör har en inställelsetid på två timmar om larmet går. Det var meningen att det enda den återstående personalen skulle syssla med fram till rivningen 2020 var underhåll. Men så hittade företagsledningen den nya affärsidén med utbildning för personal från andra svenska kärnkraftverk. Det har ändå gett en krydda i vardagen.

Man blev irriterad när media nyligen basunerade ut att det nedlagda verket köpte el för 15 miljoner kronor om året, 26 000 megawattimmar, för att kunna hålla verksamheten i gång. Barsebäck slukade sex gånger mer el när verket var igång. Fast då producerade det å andra sidan ett rejält överskott, som mest 1998 då man kom upp i nio terawattimmar.

Barsebäck låg bra till logistiskt sett, men inte ur befolkningssynpunkt. Så här kommer ingen ny kärnkraft att byggas. När rivningen är avslutad är kommunen mycket intresserad av att bygga bostäder här. Så framtiden verkar lysande för Barsebäck. Med eller utan kärnkraftverk.
(Källa: Helsingborgs Dagblad)

VfK/Bengt