Dimridåer och förvirring

I en radiodebatt från förra veckan hörde jag miljöpartiets ledande talesman i Västerås utnämna uran till ett fossilt bränsle. Det är oklart vad han menar med detta, men tanken att hans avsikt är att skapa förvirring ligger snubblande nära.
Fossila bränslen - kol, olja och fossilgas - är per definition biologiskt material som under årmiljoner deponerats i jordskorpan. Under den period som detta skedde, minskade samtidigt atmosfärens halt av koldioxid till den förindustriellt mycket låga halt, som sedan börjat öka drastiskt under det senaste århundradet.

Uran är däremot ett grundämne som funnits sedan vår planet bildades för drygt fyra miljarder år sedan och som sedan minskat i den takt som bestäms av uranets radiologiska sönderfallstakt. Uran finns överallt i jordskorpan och tillgången är i det närmaste oändlig. Den ekonomiska möjligheten att utnyttja dessa tillgångar bestäms av den lokalt förekommande koncentrationen. I malmerna i Billingen är halten 200 - 300 gr per ton malm, medan den i de rikaste fyndigheterna i Canada är 20 - 30 kg per ton malm.

Uranets allmänna förekomst kan kanske bäst visas med världshavets innehåll av uran som uppskattas till ca 4 miljarder ton. Men även den vanliga, överallt förekommande graniten innehåller ca 4 gr uran per ton.

Med miljöpartisternas genuina tro på teknikens utveckling när det gäller t ex vågkraft, måste de rimligtvis också kunna tro på en teknisk utveckling för att utvinna uran ur havsvattnet. I det läget är uranet att betrakta som en outsinlig energikälla. Till detta kan läggas att en övergång till användning av briderteknik dessutom åtminstone 50-dubblar uranet uthållighet.

VfK/Bengt

Allt flera behöver energi

I en debattartikel den 18 januari oroar sig Agneta Lejdhamre, Västerås, med all rätt för vår framtid på Jorden. Samtidigt som AL vill ändra vår livsstil för att minska klimathotande utsläpp, ifrågasätter hon kärnkraften som ett medel för att minska vår användning av fossila bränslen. I båda fallen tappar AL bort fakta, som är av stor betydelse för hennes slutsatser.


Energianvändning till följd av vår livsstil har ändrats hela tiden under de senaste 30 åren av energidebatt. Under denna tid har den specifika energianvändningen - det vill säga förbrukad energi per använd enhet av varor eller tjänster - minskat med 20 - 30 procent. Detta gäller både industri, hushåll och transporter.


Vad man inte får glömma bort är, att under denna tid har Sveriges befolkning ökat med ca 900 000 invånare. Trots detta har endast marginell förändring i den totala energianvändningen förekommit. Ser man på det globala perspektivet är det ett faktum, att världens befolkning under dessa 30 år ökar med ca 2 200 miljoner människor. Det största problemet är i själva verket befolkningens tillväxt, både nu och i framtiden.


Vad gäller ALs syn på kärnkraften, kan vi konstatera att den, tillsammans med vattenkraften, är stor anledning till att vi har Europas renaste luft i Sverige. Kärnkraften har, liksom all annan industriell verksamhet, både nackdelar och fördelar. Intressant är då att veta, att såväl svenska som internationella livscykelanalyser, miljömässigt placerat kärnkraften och vindkraften som de bästa alternativen. Hänsyn har då tagits till risker både för människor och för ekologin. Därtill kommer att kärnkraften visat vida överlägset ekonomiskt resultat.


Kärnkraften kommer därför under överskådlig tid att spela en stor roll i energiförsörjningen genom
- att vi måste minska utsläppen av växthusgaser och därmed användningen av fossila bränslen,
- att befolkningen och därmed energibehoven i världen kommer att fortsätta öka,
- att skogen måste bevaras för att suga upp den koldioxid som ändå fortsättningsvis kommer att släppas ut,
- att odlingsbar mark kommer att behövas för att klara livsmedelförsörjningen,
- att det fortfarande krävs omfattande teknisk utveckling innan solbaserad energi och fusionsenergi kan ge några nämnvärda bidrag till vår energiförsörjning.

VfK/Bengt


EUs ambitiösa energipolitik

Eu-kommissionen lägger nu fram ett förslag till riktlinjer för energi- och klimatpolitiken för de närmaste tio åren. Huvudmomenten i denna är att
- energianvändningen ska effektiviseras med 20 %,
- koldioxidutsläppen ska minskas med 20 % till år 2020,
- andelen förnybar energi ska öka från 8,5 % idag till 20 % år 2020,
- andelen biobränsle för fordonsdrift ska öka från drygt 1 % idag till 10 % år 2020.
Målen kommer att kvoteras på de olika medlemsländerna som sedan var och ett får bestämma sätten, efter sina respektive förutsättningar, att uppnå dessa. Målet om fordonsbränslen ska dock gälla för alla EU-länderna.

Kommissionen räknar med att medlemsländerna ska kunna minska användningen av fossila bränslen med 200 - 300 miljoner ton och minska utsläppen av koldioxid med 600 - 900 miljoner ton. För detta beräknas en omställningskostnad på 13 - 18 miljarder euro. Marknaden för förnybar energi beräknas år 2016 omsätta ca 150 miljarder euro.

Hur dessa ambitioner ska kunna uppfyllas, speciellt i det tätbefolkade Centraleuropa, återstår att se. Ingenstans i kommissionens förslag nämns något om hur kärnkraften skulle kunna bidra till reduktion av koldioxidutsläppen. Av det vi hittills sett av användningen av förnybar energi, tyder allt på att Europas energianvändning kommer att dra ökade kostnader. Därmed försämras Europas industriella konkurrenskraft, främst gentemot Asiens nya tigerekonomier. Det är inte rimligt att dessa länder fortsättningsvis ska kunna hänvisa till u-landsstatus för att få lindrigare villkor vad gäller klimatpolitiken.

Enligt planen ska central beslut tas våren 2008, varefter respektive land har att vidta sina åtgärder.

VfK/Bengt

Riksdagen på efterkälken

I en ny undersökning av svenskarnas inställning till kärnkraft, utförd av Synovate, där drygt 1 000 personer tillfrågades var 52 procent positiva till kärnkraften, antingen för att bygga helt nya kärnkraftverk eller att åtminstone ersätta de äldsta reaktorerna.

Mot denna bakgrund har Dagens Eko frågat samtliga 349 riksdagsledamöter vad de anser om kärnkraften. 63 procent eller 219 ledamöter svarade. En klar majoritet av dem vill avveckla kärnkraften, 56 procent, medan de som är positiva till kärnkraften är betydligt färre, 43 procent. En procent hade ingen åsikt.

Detta visar på de stora skillnader mellan den allmänna opinionen och riksdagen, som funnits i många år. För att kunna uppnå en acceptabel nivå av förnuft i den svenska energipolitiken är det uppenbarligen i riksdagen som folkbildningen bör starta. Vi kan inte längre vänta och se om politikernas önsketänkande möjligen kan bli verklighet - vi måste gå från prat till handling innan det är för sent!

VfK/Bengt


Trendbrottet snart här

Folkpartiledaren Jan Björklund följde snabbt i spåren av engelske premiärministern Gordon Brown att beställa ny utbyggnad av kärnkraft. I Sverige finns redan stöd för detta hos moderater och kristdemokrater. Det viktigaste är nu att få de svenska socialdemokraterna att förstå sina engelska bröders och systras initiativ och därefter slå in på samma väg.
Den europeiska situationen är nu den,
att Frankrike, Finland, Ryssland och Ukraina bygger nya reaktorer,
att planering för nybyggnad pågår i Litauen, Polen, Rumänien och Bulgarien, samt
att initiativ för nybyggnad tagits i England, Belgien, Nederländerna och Italien.
De länder som har någon form av planer eller beslut på att avstå från sin kärnkraft är Sverige, Tyskland och Spanien.
Det som nu kan få stark inverkan nya europeiska initiativ i pronukleär riktning är hur debatten inom EU om kraven på minskade koldioxidutsläpp sätter press på de olika medlemsländerna. Att avstå från kärnkraft kommer att göra det mycket svårt att leva upp till dessa krav.

VfK/Bengt

Ett ljus i tunneln

Den 10 januari avser den brittisk regeringen att lägga fram siit förslag till landets fortsatta energipolitik. Efter mer än ett halvårs konsultationer har premiärminister Gordon Brown sagt:
Folket förväntar att vi har en strategi om att inte enbart tillhandahålla säker energi utan dessutom till rimligt pris och att inte bli helt beroende av andra länder. Vi kommer inte att tveka att ta de tuffa, långsiktiga beslut som krävs.

Som ett resultat av regeringens opinionsundersökningar förväntas handelsminister John Hutton uppmana det privata näringslivet att vidta åtgärder för att kunna ersätta Englands åldrande kärnreaktorer. I budskapet ligger att kärnkraften har en roll att spela för att möta åtaganden som gjorts om minskade utsläpp av koldioxid.

I Sverige har (s)-märkte Rolf Alsing klart och tydligt deklarerat att även vi bör ompröva vår inställning till kärnkraften. Han framhåller att svensk kärnkraft står för nästan hälften av vår elförsörjning, att reaktorerna nu gått problemfritt i nästan 28 år sedan folkomröstningen och att bortåt 80 procent av svenskarna vill ha en fortsatt användning av kärnkraften. Han påpekar också att vindkraften, trots alla stora satsningar, i bästa fall kan ersätta en av våra tio reaktorer.

Vi kan nu börja hoppas att det trendbrott beträffande kärnkraften vi redan sett i USA nu även har kommit till Europa. Låt oss alla hjälpa till att stödja denna goda sak.

VfK/Bengt


Världens energiframtid

Klimathotet från utsläpp av växthusgaser blev 2007 års stora debattämne. Massmedia vinklar som vanligt alla extrema ståndpunkter för att skapa största möjliga sensation. Problemet är speciellt så till vida att det är globalt, mångfasetterat och svårgripbart. Därför måste vi som kämpar för en realistisk energipolitik visa på problemets tekniska och ekonomiska förutsättningar och göra detta utan överdrifter.
Klimatprofessorn Bert Bolin tog upp detta ämne i sin sista debattartikel i SvD och följande citat ur artikeln ger en bra sammanfattning av läget:

"Hur är det möjligt att minska i-ländernas utsläpp under de närmaste 40 åren med 60-80 procent?
Hur snabbt kan det framtida samhället ta förnyelsebara energikällor i bruk, eller lagra koldioxid från fossila bränslen djupt i berggrunden eller utveckla kärnkraften vidare?
Hur kan kampen mot fattigdomen förenas med globala klimatinsatser? Hur kan den ekonomiska politiken hanteras på ett rationellt sätt i denna nya situation?
Världen möter idag ett helt ny typ av problem, hot som inte kan knytas till någon enskild nation utan till människosläktets nyvunna förmåga att påverka hela det globala naturliga systemet, inte bara klimatet. Vi har aldrig tidigare varit i denna situation."

Svaren på dessa frågor får inte dröja alltför länge!

VfK/Bengt

Sanningen om vindkraftens pris?

Vi har nu kunnat läsa i massmedia att kraftföretaget Eon hoppat av ett danskt projekt med en jättelik utbyggnad av havsbaserad vindkraft utanför ön Lolland. Orsaken är en sprucken priskalkyl. Trots att danska staten garanterar ett råkraftpris på 50 öre per kilowattimme anser sig Eon ej ha möjlighet att klara ekonomin - det nämns istället prisnivåer på 70 - 80 öre/kWh. Dessutom anser Eon att tekniska problem kan göra projektet alltför riskfyllt.
På annat håll i pressen får vi samtidigt veta att Eon under de närmaste åren tänker investera 50 miljarder kronor i ny svensk elproduktion där det ingår kärnkraft, biobränsleeldade kraftverk och fjärrvärmeverk, men också vindkraftverk! Frågan är då om Eon upptäckt att de svenska subventionerna är mera frikostiga än de danska? Det har bland annat antytts att den svenska regeringen kan komma att överväga ett "extra" miljöcertifikat för havsbaserad vindkraft. Därmed får Sveriges elkonsumenter betala en ännu större del av elpriset via skattsedeln utan öppen redovisning.
Det är hög tid att vi får veta det verkliga priset för vindkraften tillsammans med en objektiv jämförelse med kostnaderna för anna elproduktion!

VfK/Bengt

RSS 2.0