vfk1997

I veckan gjordes, nästan i det tysta, en viktig markering av (c)-ledaren Maud Olofsson, när hos diskuterade svensk energipolitik på Industridagen. Hon konstaterade bland annat att kärnkraften kommer att vara en del i svensk energiförsörjning för lång tid framöver, dock utan att ge besked om vad som ska hända när de allt äldre svenska reaktorerna måste börja avvecklas.

Det är bra att näringsministern nu erkänner att kärnkraften har en viktig framtida roll i svensk energiförsörjning. Men ord måste följas av handling. Om kärnkraften ska utgöra ett av tre ben (vattenkraft, kärnkraft, förnybar energi) i energipolitiken, kan man inte samtidigt ha en avvecklingslag, som säger att detta ben kan amputeras med kort varsel. Det är hög tid att riva upp avvecklingslagen och det otidsenliga förbudet mot nyinvesteringar i kärnkraft.

Idag ges stora subventioner till den förnybara energiproduktionen, något som kostar energikonsumenter stora pengar.

Elanvändarna betalar 6 öre per kilowattimme extra som går till investeringar i förnybar el och på detta kommer även moms. Ökas andelen förnybar energi kommer vi som konsumenter att få betala ännu mer. Det är få som talar om att förnybar energi idag inte klarar sig utan subventioner.

Detta till trots är det ett gott tecken att (c)-ledaren uttalat insikten att kärnkraften har en långsiktig framtid i Sverige. Nu ser vi fram emot nästa steg då även nya reaktorer kan ses som ett medel till att bygga upp en framtida, klimatneutral energiförsörjning.

VfK/Bengt

Två europeiska länder, Sverige och Tyskland, har på sin politiska agenda att kärnkraften ska avvecklas. Samtidigt har man långt gående åtagande inom ramen för EUs klimatmål att reducera utsläppen av växthusgasen koldioxid. Dessa mål är motstridiga och det är av intresse att veta hur problemet ser ut och hur det ska tacklas.
Under år 2007 fanns i drift, i Sverige 10 reaktorer med sammanlagd effekt 8 974 MWe, i Tyskland 17 reaktorer med sammanlagd effekt 20 470 MWe. Den producerade elenergin var för Sverige 64,3 TWh och för Tyskland 133,2 TWh.

För att ersätta dessa kvantiteter av energi i ett perspektiv på 15 - 20 år, står endast gaseldade kraftverk till buds (kol och olja förutsätts vara det som ska ersättas genom klimatpolitiska åtgärder). Denna elproduktion genererar i genomsnitt (beroende på typ av kraftverk) ca 0,55 kg CO2 per kWh el eller ca 550 000 ton per TWh. För Tyskland och Sverige betyder alltså en övergång från kärnkraft till gaseldning ökade utsläpp av CO2 med ca 108 miljoner ton vilket är ungefär dubbelt så mycket alla svenska utsläpp av idag.

Det som återstår att se, är hur denna ekvation ska lösas inom ramen för EUs mål att minska CO2-utsläppen med 20 procent till år 2020.

VfK/Bengt

Företaget Hyperion Power Generation, baserat i Los Alamos, New Mexico, USA, arbetar med att utveckla en minireaktor, mindre än en normal villatomt och med kapacitet att producera el till 20 000 hushåll. Reaktorn ska vara helt modultillverkad och levereras på lastbil från fabrik till förläggningsplatsen för att där placeras under jord. Företagets chef, John Deal, säger att målet är att kunna producera el till lägre pris än 10 UScent per kWh var som helst i världen. Beräknat pris för en reaktor sägs idag vara 25 miljoner US dollar.

Reaktorns utformning baseras på en 50 år gammal konstruktion som sägs vara passivt säker med mycket små krav på service. Omladdning av bränsle beräknas behöva ske med sju till tio års intervall. Ansökan om licensiering är planerad att lämnas in till USNRC under nästa år. NRC bedömer å sin sida att Hyperion behöver åren 2008 - 2011 för att visa att alla licensieringskrav är uppfyllda och att myndigheten därefter behöver åren 2012 - 2015 för granskning och utfärdande av licens.

Konceptet är utan tvekan intressant och kan jämföras med arbeten som utförts av japanska Toshiba eller det svenska arbetet med Secure-reaktorn på 1970-talet. Det är heller inte osannolikt att det i klimatdebattens spår kommer att ske allt mera arbete med att utveckla uranet som en central bas för världens energiförsörjning.

VfK/Bengt

 

Vi får hela tiden rapporter om utbyggnaden av nya reaktorer i andra länder - i Europa är det Frankrike, Finland, Ryssland, Rumänien, Bulgarien och Slovakien som nämns. Den stora utbyggnaden sker dock i Asien där Kina, Japan, Indien och Sydkorea är de mest aktuella länderna.
Hur är det då i Sverige som under många år var ett av världens ledande kärnkraftsländer? Utbyggnaden av nya reaktorer har sedan 1985 varit förbjuden i lag och av politiska skäl har de båda reaktorerna i Barsebäck avvecklats. De gamla lagrarna har till synes helt vissnat ner, men så är det inte!
Sedan avvecklingen i Barsebäck pågår i de återstående anläggningarna en utveckling till betydligt kraftfullare aggregat. I Ringhals planeras ökning med 800 MWe sammanlagt, i Forsmark blir det 410 MWe och i Oskarshamn 280 MWe. Programmet för uppgraderingarna löper fram till år 2012 och när det är genomfört har det i princip tillkommit två och en halv Barsebäcksreaktor. Därmed är det inte heller fel att nämna Sverige bland de länder som fortsätter att utveckla kärnkraften.
Det finns ju som bekant även en tendens till ändrad attityd till kärnkraften bland våra riksdagspolitiker, vilket underlättar de kommande ansträngningarna med att bygga ett klimatneutralt energisystem under de kommande åren.

VfK/Bengt

Nu gällande plan för Rysslands elbehov förutser en ökning till 1 426 TWh år 2015 och en ytterligare ökning till 2 000 TWh år 2020. För att täcka dessa behov krävs en total genereringskapacitet på 340 - 390 GWe och investeringar motsvarande 420 - 540 miljarder USD.

För att möta behoven planerar Ryssland att öka produktionen av kärnkraft till 230 TWh år 2020. Den inhemska genereringskapaciteten beräknas öka med mer än 50 procent från 23 GWe år 2006 till 51 GWe år 2020. Den federala kärnkraftmyndigheten Rosatom planerar för två nya reaktorer på 1 200 MWe vardera per år under åren 2011 - 2014 och tre per år under tiden fram till år 2020 eller totalt 25 nya reaktorer varav några på helt nya anläggningsplatser.

Idag är fyra nya reaktorer under byggnad (Rostov/Volgodonsk-2, Kalinin-4, Beloyarsk-4 och Kursk-5) medan Balakovo-5 och -6 har senarelagts. Närmast i planeringen ligger tre standard VVER av typ VVER-1200 att byggas, varav två i Leningrad AES och en i Novovoronezh, med beräknad driftsättning åren 2012 - 2013.

Ryssland har också påbörjat bygget av ett flytande kärnkraftverk vid ubåtsvarvet i Severodvinsk, som är planerat att tagas i drift år 2010. Åtminstoe ytterligare sex anläggningar av denna typ är planerade och avsedde för såväl inhemskt bruk som för export.

Idag har Ryssland 31 reaktorer i drift och är därmed tvåa i Europa efter Frankrike. Den sammanlagda effekten är 21 750 MWe och produktionen 151 TWh år 2007.

VfK/Bengt

 

Slovakiens premiärminister, Robert Fico, meddelade den 3 november att bygget av reaktorerna 3 och 4 vid kärnkraftverket Mochovce har återupptagits. De två nya PWR kommer att ha en effekt av 440 MWe vardera och beräknas tas i drift år 2012 och 2013. De två reaktorerna började byggas 1986, men lades på is efter reaktorolyckan i Tjernobyl. Beslutet att återuppta bygget har fattats efter det att Slovakiens reaktortillsynsmyndighet har givit slutgiltigt klartecken.

Kraftverksägaren Slovenske Elektrarne (SE) meddelar att projektet, som beräknas kosta 2,8 miljarder euro inkluderar de modifieringar som gör att reaktorerna "uppfyller eller överträffar" alla internationella säkerhetskrav.

För att uppfylla EUs krav för anslutning till unionen tvingades Slovakien stänga två Sovjetbyggda reaktorer i Bohunice eftersom de inte gick att uppgradera till moderna säkerhetskrav. Den första stängdes år 2006 och den andra ska stängas under innevarande år, vilket gjort Slovakien beroende av importerad el. Utbyggnaden av de två nya reaktorerna inte bara kompenserar för den förlorade genereringskapaciteten utan markerar också att Slovakien vill vara en nettoexportör av elenergi i regionen.

SE ägs till 30 procent av slovakiska intressen medan italienska Enel är majoritetsägare. Enels belut att investera i Mohovche kommer vid en tid då den italienska regering nyligen aviserat sin avsikt att bryta upp det moratorium för italiensk kärnkraft som inleddes efter Tjernobylolyckan. Enels VD ser projektet Mohovche som en markering av företagets expansiva europeiska kärnkraftstrategi, som innefattar pågående projekt i Spanien, Italien och Frankrike. Mohovche 3 och 4 bidrar också till tyngden i den ökande trenden för kärnkraft i Europa och världen.

VfK/Bengt

 

Finska regeringen presenterade igår sin klimat- och energistrategi för kommande årtionden. Man lovar att satsa på förnybara energiformer som vindkraft - men samtidigt ska också kärnkraften byggas ut. Målet är att Finland ska bli oberoende av importenergi från Ryssland och samtidigt uppfylla EU:s klimatmål för år 2020.

Finland strävar alltså efter att bli mer självförsörjande i fråga om energi, bland annat genom en utbyggnad av kärnkraften. Strategin baserar sig på stegvisa mål enligt vilka utsläppen av växthusgaser ska minska och andelen förnybar energi öka. Också energieffektiviteten ska förbättras. Andelen förnybar energi ska öka med 38 procent till år 2020.

Landets elproduktionskapacitet ska vara så stor att den också klarar av toppar i konsumtionen och möjliga störningar.
Ett principbeslut om kärnkraften är att vänta redan under innevarande regeringsperiod och en sjätte kärnreaktor kunde i så fall tas i drift omkring år 2020.

Skogsindustrin berömmer regeringens klimat- och energistrategi för att den ger branschen en viktig roll som producent av förnybar energi. Energi- och miljöchefen vid Skogsindustrin, Stefan Sundman, anser att nästa steg vore att avstå från elskatten för energiintensiv industri eftersom skatten betyder en dubbel kostnad för branschen som också har utgifter för utsläppen.

VfK/Bengt

Svenskt Näringsliv tar nu Krafttag för morgondagens energiförsörjning. Idag presenteras ett upprop där vikten av en ny och stabil energipolitik understrykes. Följande punkter ur manifestet ger en bild av vad som industrin anser vara centralt för landets energiförsörjnng under kommande år

• Minskade utsläpp av växthusgaser är prioriterat,
• Långsiktiga ramvillkor på energimarknaderna, där varken kärnkraften eller något annat energislag på förhand utesluts,
• Mer förutsägbar och snabbare tillståndsprocess,
• Fortsatt ökade forskningsinsatser och satsningar på demonstrationsanläggningar för ny teknik,
• Snabbare introduktion av ny teknik på marknaden genom t ex offentlig upphandling och tidsbestämda incitament,
• Hållbar utveckling av alternativa drivmedel,
• Handelssystem för utsläppsrätter som ger svensk och europeisk industri tillväxtmöjligheter,
• Elcertifikatsystemet är ett viktigt styrmedel för förnybar elproduktion.

Det sägs också att svenska företag och löntagare behöver tydliga besked om kärnkraftens framtid. Besked om att den inte på förhand kommer att uteslutas vid utbyggnad av ny elproduktion. Besked som ser fördomsfritt på de olika energislagen - med tillväxt, jobb och minskad klimatpåverkan i fokus.

Till dessa ståndpunkter har Västeråsare för Kärnkraft inga svårigheter att ansluta sig.

VfK/Bengt