Kärnkraften en mjölkko
I den nyvaknade energidebatten finns en stor diskussion om "stimulanser" till förnybar energi och möjligheter till undantag från elproduktionens beskattningsregler. Från visst håll hävdas också att "kärnkraften är dyr" och har åtnjutit diverse stöd av offentliga medel. Därför är det på sin plats att redovisa kärnkraftens nuvarande avgiftssituation.
El producerad i kärnkraftverk var sedan år 1984 belagd med en produktionsskatt, som under år 2000 omformades till en effektskatt. Det innebär att skatten baseras på reaktorernas termiska effekt. Skatten är således oberoende av hur mycket el som produceras. Dock får avdrag göras om kärnkraftverket stått avställt under en sammanhängande tidsperiod om mer än 90 dagar.
Skatten höjdes med 24 % fr.o.m. den 1 januari 2008 och uppgår nu till 12 648kr per MW och månad.
Totalt bedöms kärnkraftskatten uppgå till ca 4 000 mljoner kronor. Skatten motsvarar ca 5,5 öre per kWh el producerad i kärnkraftverk.
För kärnkraftsproducerad el tas också ut en avgift om 0,3 öre/kWh enligt den s.k. Studsvikslagen för att täcka kostnader för Studsviks tidigare verksamhet. För att finansiera framtida kostnader för använt kärnbränsle m.m. tas avgifter ut som är individuella för varje kärnkraftanläggning. Dessa avgifter motsvarar som vägt genomsnitt för svensk kärnkraft ca 0,7 öre/kWh från den 1 januari år 2008. Dessutom måste reaktorinnehavarna ställa säkerheter till staten, individuella för varje verk.
Jag konstaterar att kärnkraften, dels är en väsentlig bidragsgivare till det stöd som krävs för att hålla förnybara energi under armarna, dels är den enda energikälla som planmässigt tar hand om och bekostar behandlingen av sina restprodukter.
Källa: Svensk Energi
VfK/Bengt
