vfk1997

I veckan gjordes, nästan i det tysta, en viktig markering av (c)-ledaren Maud Olofsson, när hos diskuterade svensk energipolitik på Industridagen. Hon konstaterade bland annat att kärnkraften kommer att vara en del i svensk energiförsörjning för lång tid framöver, dock utan att ge besked om vad som ska hända när de allt äldre svenska reaktorerna måste börja avvecklas.

Det är bra att näringsministern nu erkänner att kärnkraften har en viktig framtida roll i svensk energiförsörjning. Men ord måste följas av handling. Om kärnkraften ska utgöra ett av tre ben (vattenkraft, kärnkraft, förnybar energi) i energipolitiken, kan man inte samtidigt ha en avvecklingslag, som säger att detta ben kan amputeras med kort varsel. Det är hög tid att riva upp avvecklingslagen och det otidsenliga förbudet mot nyinvesteringar i kärnkraft.

Idag ges stora subventioner till den förnybara energiproduktionen, något som kostar energikonsumenter stora pengar.

Elanvändarna betalar 6 öre per kilowattimme extra som går till investeringar i förnybar el och på detta kommer även moms. Ökas andelen förnybar energi kommer vi som konsumenter att få betala ännu mer. Det är få som talar om att förnybar energi idag inte klarar sig utan subventioner.

Detta till trots är det ett gott tecken att (c)-ledaren uttalat insikten att kärnkraften har en långsiktig framtid i Sverige. Nu ser vi fram emot nästa steg då även nya reaktorer kan ses som ett medel till att bygga upp en framtida, klimatneutral energiförsörjning.

VfK/Bengt