Osäker europeisk energiförsörjning
Konflikten mellan Ryssland och Ukraina angående ryska gasleveranser har nu spritt sig till övriga Östeuropa och in i EU. Efter det att Ryssland stängt alla gasleveranser till Ukraina och sedan anklagat landet för stöld av gas avsedd för vidare leverans till andra europeiska länder har man nu börjat att skära ner även dessa leveranser. Med en pågående köldvåg över Europa blir läget extra prekärt.
Det som nu händer leder omedelbart till två slutsatser. För det första visar sig tydligt risken med att lita till ledningsbunden energi. För det andra visar sig lika tydligt risken med att ha Ryssland som en avtalspart. Det är inte första gången som Ryssland tillgriper gasförsörjningen som påtryckning på länder som man vill tukta. Det bör dessutom resa ett varningstecken för bl a Tyskland beträffande den planerade nya gasledningen genom Östersjön, som skulle göra Centraleuropa ännu mera beroende av ryskt godtycke.
Problemet för EU-länderna är att energiförsörjningen tillsammantaget, till ca 60 procent vilar på importerad energi och för gasförsörjningen är förhållandet ungefär detsamma. Vidare svarar gasen för en nästan dubbelt så stor andel som kärnkraften av den totala energibalansen. Tillsammans står de för ca 35 procent medan kol, olja och torv svarar för ca 60 procent. Med ökande efterfrågan på energi och politiska krav på minskade utsläpp av koldioxid är energisitutionen inom EU föga avundsvärd. Inte ens en massiv utbyggnad av kärnkraften kan mer än marginellt minska EUs beroende av omvärlden för sin energiförsörjning. En 50-procentig utbyggnad av kärnkraften skulle motsvara tio procentenheter av den importerande energin i nuläget och de förnybara energikällorna (inkl vattenkraften) motsvarar idag endast en dryg procent av hela energianvändningen.
Det finns med andra ord en mängd goda skäl till att sluta med politiskt gafflande kring energin och istället tillsammans försöka hitta en framkomlig väg för åstadkomma en tryggare försörjning på såväl kort som lång sikt!
VfK/Bengt
Det som nu händer leder omedelbart till två slutsatser. För det första visar sig tydligt risken med att lita till ledningsbunden energi. För det andra visar sig lika tydligt risken med att ha Ryssland som en avtalspart. Det är inte första gången som Ryssland tillgriper gasförsörjningen som påtryckning på länder som man vill tukta. Det bör dessutom resa ett varningstecken för bl a Tyskland beträffande den planerade nya gasledningen genom Östersjön, som skulle göra Centraleuropa ännu mera beroende av ryskt godtycke.
Problemet för EU-länderna är att energiförsörjningen tillsammantaget, till ca 60 procent vilar på importerad energi och för gasförsörjningen är förhållandet ungefär detsamma. Vidare svarar gasen för en nästan dubbelt så stor andel som kärnkraften av den totala energibalansen. Tillsammans står de för ca 35 procent medan kol, olja och torv svarar för ca 60 procent. Med ökande efterfrågan på energi och politiska krav på minskade utsläpp av koldioxid är energisitutionen inom EU föga avundsvärd. Inte ens en massiv utbyggnad av kärnkraften kan mer än marginellt minska EUs beroende av omvärlden för sin energiförsörjning. En 50-procentig utbyggnad av kärnkraften skulle motsvara tio procentenheter av den importerande energin i nuläget och de förnybara energikällorna (inkl vattenkraften) motsvarar idag endast en dryg procent av hela energianvändningen.
Det finns med andra ord en mängd goda skäl till att sluta med politiskt gafflande kring energin och istället tillsammans försöka hitta en framkomlig väg för åstadkomma en tryggare försörjning på såväl kort som lång sikt!
VfK/Bengt
Kommentarer
Trackback
