Dimridåer och förvirring
I en radiodebatt från förra veckan hörde jag miljöpartiets ledande talesman i Västerås utnämna uran till ett fossilt bränsle. Det är oklart vad han menar med detta, men tanken att hans avsikt är att skapa förvirring ligger snubblande nära.
Fossila bränslen - kol, olja och fossilgas - är per definition biologiskt material som under årmiljoner deponerats i jordskorpan. Under den period som detta skedde, minskade samtidigt atmosfärens halt av koldioxid till den förindustriellt mycket låga halt, som sedan börjat öka drastiskt under det senaste århundradet.
Uran är däremot ett grundämne som funnits sedan vår planet bildades för drygt fyra miljarder år sedan och som sedan minskat i den takt som bestäms av uranets radiologiska sönderfallstakt. Uran finns överallt i jordskorpan och tillgången är i det närmaste oändlig. Den ekonomiska möjligheten att utnyttja dessa tillgångar bestäms av den lokalt förekommande koncentrationen. I malmerna i Billingen är halten 200 - 300 gr per ton malm, medan den i de rikaste fyndigheterna i Canada är 20 - 30 kg per ton malm.
Uranets allmänna förekomst kan kanske bäst visas med världshavets innehåll av uran som uppskattas till ca 4 miljarder ton. Men även den vanliga, överallt förekommande graniten innehåller ca 4 gr uran per ton.
Med miljöpartisternas genuina tro på teknikens utveckling när det gäller t ex vågkraft, måste de rimligtvis också kunna tro på en teknisk utveckling för att utvinna uran ur havsvattnet. I det läget är uranet att betrakta som en outsinlig energikälla. Till detta kan läggas att en övergång till användning av briderteknik dessutom åtminstone 50-dubblar uranet uthållighet.
VfK/Bengt
Fossila bränslen - kol, olja och fossilgas - är per definition biologiskt material som under årmiljoner deponerats i jordskorpan. Under den period som detta skedde, minskade samtidigt atmosfärens halt av koldioxid till den förindustriellt mycket låga halt, som sedan börjat öka drastiskt under det senaste århundradet.
Uran är däremot ett grundämne som funnits sedan vår planet bildades för drygt fyra miljarder år sedan och som sedan minskat i den takt som bestäms av uranets radiologiska sönderfallstakt. Uran finns överallt i jordskorpan och tillgången är i det närmaste oändlig. Den ekonomiska möjligheten att utnyttja dessa tillgångar bestäms av den lokalt förekommande koncentrationen. I malmerna i Billingen är halten 200 - 300 gr per ton malm, medan den i de rikaste fyndigheterna i Canada är 20 - 30 kg per ton malm.
Uranets allmänna förekomst kan kanske bäst visas med världshavets innehåll av uran som uppskattas till ca 4 miljarder ton. Men även den vanliga, överallt förekommande graniten innehåller ca 4 gr uran per ton.
Med miljöpartisternas genuina tro på teknikens utveckling när det gäller t ex vågkraft, måste de rimligtvis också kunna tro på en teknisk utveckling för att utvinna uran ur havsvattnet. I det läget är uranet att betrakta som en outsinlig energikälla. Till detta kan läggas att en övergång till användning av briderteknik dessutom åtminstone 50-dubblar uranet uthållighet.
VfK/Bengt
Kommentarer
Trackback
