Säkerheten i massmedia

För några dagar sedan kunde man i inpasseringskontrollen till reaktorn Oskarshamn 2 upptäcka att en person som varit inne i anläggningen för underhållsarbeten hade en påse med spår av sprängmedel. Detta fick till följd att världens nyhetsbyråer omedelbart gick ut med braskande rubriker om sabotagehot mot reaktorn. Det hela blev inte bättre av att den aktuella personen var, som det vanligen heter, tidigare känd av polisen.
Polis och sprängämnesexperter invaderade omedelbart anläggningen för att spåra eventuella bomber. Resultatet blev dock klent. Under torsdagskvällen avslutades polisavsökningen. Inga fynd av explosiva ämnen har gjorts och därmed lämnade polisen OKG efter en avrapportering till företagsledningen.

Inget har sagts om varifrån spåren av sprängmedel på påsen kommer eller vilka andra sammanhang påsen har förekommit i. Men samtliga eftermedia i Sverige och ett stort antal svenska tidningar och ett tiotal internationella nyhetsbyråer hade snabbt bilden av sabotagehot helt klar. Det borde ju nu, så här i efterhand, kännas en aning snopet att det "bara bidde en tumme". Men självrannsakelse är väl inte en särskilt vanlig egenskap hos journalister.
Den kritik som kan riktas mot säkerhetskontrollen är att upptäckten gjordes på utvägen och denna kritik har myndigheten SKI redan levererat med begäran om utredning av fallet. Om utredningen sedan visar att någon ökad säkerhetsrisk ej förekommit, kan vi då räkna med samma medial intresse?

VfK/Bengt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0