vfk1997

Det finns ca fyra gånger så mycket thorium (Th) som uran i jordskorpan. Den i naturen förekommande Th-isotopen som kan användas för energiproduktion är Th-232. Den transmuterar genom neutroninfångning till Th-233, som i sin tur via betasönderfall omvandlas till den lätt klyvbara isotopen Uran-233.
Th-mineral är också mera lättillgängliga än uranmineralerna, så att miljöpåverkan vid brytning blir liten. Om Th kan utnyttjas effektivt för bridning till U-233 finns här alltså ytterligare väldiga energitillgångar. 
En väsentlig fördel med torium/uran-cykeln är att uppbyggnaden av de tyngre aktiniderna är väsentligt mindre än för uran/plutonium-cykeln. Skillnaden kan vara en faktor 50 à 100. En sådan volymreduktion av långlivat högaktivt avfall förenklar deponeringen väsentligt.

En thoriumreaktor har egenskaper som omöjliggör en härdsmälta. Det europeiska partikelfysiklaboratoriet, Cern har beräknat att thoriumenergiproduktion skulle vara billigare än både kol och naturgas, förutom övriga fördelar.

De största tillgångarna av Th-mineraler finns i Australien, men det är Indien, som även har stora tillgångar, som har längst gångna planer på att i framtiden övergå till thorium.

Tekniken för att driva thoriumreaktorer är ung jämfört med uranreaktortekniken. Eftersom thorium är mera stabilt än uran så krävs det mer teknisk påverkan för att få processen att fungera. Ett protonbombardemang är det som håller klyvningen igång.

Vi bör diskutera Th-baserade reaktorer som ett alternativ i Sverige. Om det som forskningen hittills visat håller, även om mycket utveckling återstår, kan detta vara en av lösningarna på ett av världens största hot som kräver en lösning inom de närmaste 50 åren - klimathotet.

VfK/Bengt