Kol, olja och gas, inte kärnkraft, ska ersättas!
När "energikonsulterna" återkommer (VLT den 29 maj) i sin nedvärdering av kärnkraften, vill jag ge följande kommentarer.
Tillsammans med vattenkraften, och till lika delar, har kärnkraften i snart 30 år utgjort ryggraden i svensk elförsörjning. Det kallar jag stabilitet. Framtida uthållighet säkras dessutom av att nu prospekterade urantillgångar räcker mer 100 år med nuvarande förbrukning och betydligt större mängder är geologiskt verifierade. Med fortsatt teknisk utveckling kan dessutom uthålligheten hos uranet 50-faldigas.
Under de senaste 30 åren har de förnybara energikällorna, trots ymniga skattefördelar och draghjälp från olika ekonomiska stödsystem endast lyckats ta marginella andelar av marknaden. Osäkerheten i dessa energikällor belyses bra av dansk statistik som visar att vindkraften där i skrivande stund endast producerar nio procent av full effekt. En usel drifttillgänglighet som dessvärre är ganska vanlig. Undantag är biobränslen som ju används i princip på samma sätt som fossila bränslen och med stark anknytning till skogsindustrin.
Trots allt måste även dessa energiformer användas i framtiden, men inte för att ersätta kärnkraften, utan för att täcka den växande världsbefolkningens ökande energibehov samt medverka till en reduktion av de fossila bränslenas användning och därmed minskade risker för skadliga klimatförändringar.
På det för miljörörelsen typiska sättet tar "energikonsulterna" Arevas problem med uppförandet av Finlands femte reaktor till intäkt för att vi inte längre klarar att bygga kärnkraftverk. Följaktligen avstår de från att nämna det 30-tal andra reaktorbyggen som samtidigt pågår planenligt runt om i världen. När Olkiluoto 3 så småningom ändå kommer i drift, får finnarna trösta sig med att reaktorns effekt motsvarar mer än hela den nu utbyggda vindkraften i Sverige och att årsproduktionen av el blir sex gånger större än nuvarande svenska vindkraftproduktion.
Jag vidhåller därmed att kärnkraften kan tillmätas både stabilitet och uthållighet och dessutom utan ett ständigt tillflöde av ekonomiska stödmedel.
VfK/Bengt
