vfk1997

Strålsäkerhetsmyndigheten SSM kräver nu att kärnkraftsbolagen på allvar analyserar alternativet djupa borrhål för slutförvaring av det svenska kärnbränslet. Detta kan väcka en del undran över hur långt byråkratin kan driva en fråga egentligen är en icke-fråga. Förvarets risker, överdrivna in absurdum, har redan stötts och blötts i 30 år.

Enligt SKB har bolaget en syn på hur det använda kärnbränslet ska tas om hand som i stort överensstämmer med samhällets. Bl a ska säkerheten vila på flera barriärer, orimliga bördor på kommande generationer ska undvikas och hanteringen ska vara kontrollerad i alla led. SKB har två huvudargument mot djupa borrhål, nämligen att metoden förlitar sig på endast en barriär vilket går emot myndigheternas säkerhetsfilosofi och föreskrifter, samt att de fördelar de stagnanta grundvattenförhållandena kan innebära är svåra att visa med den säkerhet som krävs.

De djupa borrhålen (flera kilometer) har dessutom den fundamentala nackdelen att återtagande av materialet är i praktiken omöjligt. Det innebär att vi omöjliggör för kommande generationer att förfoga över det enorma energiinnehåll som det använda bränslet innehåller. Detta borde vara tillräckligt skäl att alls överväga detta förvaringssätt. Beslutfattarna måste omedelbart och grundligt undervisas om detta!

VfK/Bengt