vfk1997

Vattenfalls intresse för British Energy räckte inte till för någon affär. Det blir istället franska EDF som tar över British Energy genom ett bud värt 12,5 miljarder pund, motsvarande drygt 150 miljarder kronor. Samgåendet väntas ge besparingar på 200 miljoner euro, cirka 1,9 miljarder kronor, och lyfta EDF:s vinst 2009.

EDF:s tidigare försök att köpa British Energy sprack i början av augusti sedan flera storägare sagt nej till affären. Det nya budet, som ger aktieägarna i British Energy 774 pence per aktie, är 9 pence högre än det förra.

Enligt EDF har ägare med drygt 45 procent av aktierna i British Energy, däribland brittiska staten, förbundit sig att acceptera det nya budet.

För att British Energy inte ska bli helt och hållet utlandsägt planerar EDF att sälja 25 procent av aktierna till brittiska gasbolaget Centrica. Enligt tidigare uppgifter har svenska Vattenfall varit intresserat av att, tillsammans med tyska RWE, ta över British Energy.

VfK/Bengt

Enligt Veckans Affärer har en grupp storföretag med Boliden, Stora Enso och SCA i spetsen hemliga planer på att bygga ut kärnkraften i Sverige. De fem elintensiva storföretagen planerar under hösten att bilda ett konsortium för att ansöka om att få bygga ny kärnkraft i Sverige. Initiativet leds av Basel AB där Mats Gustavsson från Boliden är vd.

Fjorton av Basels 22 medlemmar har redan satsat i ett projekt för att bygga ny vindkraft på cirka en TWh årlig kapacitet. Enligt VAs källor sonderar nu fem företag - Boliden, Stora Enso, SCA och ytterligare två industriföretag - även terrängen för att bygga kärnkraft.

Konsortiet bildas efter finländsk förebild där TVO bygger kärnkraftverket Olkiluoto 3 just nu. I detta projekt deltar även det finländska kraftbolaget bolaget Fortum som stor del­ägare, och för att få ett svenskt konsortium på plats krävs deltagande från något av kraftbolagen i Sverige - Vattenfall, Fortum eller tyska Eon. Dessa bolag är redan delägare i svenska kärnkraftverk och en eventuell utbyggnad kan då ske på den mark där kärnkraftverk redan finns. Förfrågningar ligger ute hos kraftföretagen och frågan är vem som blir den mest lämpade samarbetspartnern för de svenska basindustrierna.

VfK/Bengt

Enligt en nyligen släppt IAEA-rapport kan den globala utbyggnaden av kärnkraft komma att vara fördubblad till år 2030. Enligt de senaste bedömningarna kommer minst 100 000 MWe att byggas fram till dess. Minimialternativet i prognosen förutsätter att alla anläggningar som nu är under byggnad eller planering färdigställs och att aviserad avveckling av reaktorer fullföljs. Högalternativet bygger på planer som offentliggjorts av regeringar eller företag som långsiktiga planer för kärnkraftens utbyggnad samt potentiell utbyggnad bl a för att möta hotande klimatförändringar.

För lågalternativet tror IAEA att genereringskapaciteten ökar från nuvarande 370 000 MWe till 473 000 MWe år 2030. I högalternativet är prognosen istället 748 000 MWe år 2030. I 2007 års bedömning var motsvarande värden 447 000 MWe resp 691 000 MWe. De faktorer som ökar intresset för kärnkraften är främst ökade priser på fossilgas och kol samt försörjningstrygghet och miljöpåverkan.
 

I högalternativet har IAEA prognosticerat en årlig tillväxt i den globala elgenereringen med 3,2 %, medan lågalternativet motsvarar årlig tillväxt på 1,9 % samt att kärnkraftens andel där sjunker till 12,5 % år 2030. Mellan 2007 och 2008 var tillväxten 4,8 % medan kärnkraftens andel sjönk till 14 % från en stabil andel på 16 - 17 % åren  1986 till 2005. I framtiden finns det dock, enligt IAEA, incitament från Kyoto-protokollet och det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter för att satsa på CO2-låg elproduktion med kärnkraft eller förnybara alternativ. Den totala bränslecykeln för kärnkraft - inklusive bränsleframställning, reaktorers uppförande och drift samt avfallshantering - medför endast utsläpp av 3 - 24 gram koldioxid per kWh, vilket är likvärdigt med vatten- eller vindkraft och väsentligt skilt från fossila bränslen.
 

World Nuclear Association har i en nyligen utkommen rapport över utvecklingen fram till år 2100 givit en pessimistisk och en optimistisk prognos för kärnkraftsutbyggnaden som bygger på enskilda länders nationella prognoser. Låg- och högscenarierna i denna rapport är för år 2030: 552 resp 1203 GWe, år 2060 1136 resp 3488 GWe. För nästa sekelskifte har angetts en maximal utbyggnad av kärnkraft till 11000 GWe. Det senare skulle motsvara en 30-faldig ökning från dagens nivå vilket ur uranförsörjningssynpunkt torde kräva i huvudsak annan teknik än dagens termiska reaktorer.

Vfk/Bengt

Statistik från USA visar att kärnkraften är det billigaste sättet för baslastproduktion av elkraft. Den genomsnittliga produktionskostnaden har sjunkit med över 30 procent de senaste tio åren till 1,76 cent/kWh (ca 11 öre/kWh) år 2007. I detta inkluderas kostnader för drift och underhåll samt bränsleinköp och hantering av använt bränsle.
Prognoserna förutspår en fortsatt stabil kostnad för el från kärnkraft eftersom kärnbränslet står för en liten del av hela produktionskostnaden. Den mindre känsligheten för bränslepriset ger kärnkraften en stor fördel framför produktion baserad på fossila bränslen där bränslekostnaden ofta utgör 75 - 90 procent av hela kostnaden för elproduktionen.

Den stabila låga kostnaden för el från kärnkraften är viktig för att hålla nere elpriset för konsumenterna. Detta är också något som båda kandidaterna i den pågående presidentvalskampanjen har påtalat.

Jämförbara kostnader (2007) för andra kraftslag är kol 2,47 cent/kWh, fossilgas 6,78 cent/kWh och olja 10,26 cent/kWh.

VfK/Bengt

Råvarumarknadens analytiker tror att kolpriset kommer att fortsätta uppåt. Ökningstakten under 2008 är snabbare än 2007. då priset steg 73 procent på årsbasis. Anledningen är den ständigt ökande efterfrågan i Kina och Indien som följd av deras snabba ekonomiska tillväxt.
Kina står nu för en fjärdedel av världens kolanvändning och kolet täcker 78 procent av landets energibehov. För Indiens del står kolet för 70 procent av landets energiförsörjning. Trots pågående investeringar i både kärnkraft och vindkraft beräknas efterfrågan på kol att stiga i båda länderna.

Från detta kan man dra två slutsatser:
Eftersom Sveriges elpris är beroende av andra länders höga bränslepriser och kostnader för utsläppsrätter, ser det fortsatt dystert ut för utveckling av våra elkostnader.
Eftersom frågan om koldioxidutsläpp och växthuseffekt är global, kommer Kinas och Indiens ökning av utsläppen vara flerfalt större än de reduktioner vi i bästa fall kan åstadkomma i Sverige. Framtiden verkar följaktligen dyster även på den här fronten.

VfK/Bengt

Den senaste tiden har elpriset till svenska kunder rusat i höjden trots att nivån i kraftverksdammarna är i det närmaste normal och att kärnkraften endast har en mindre driftreduktion p g a service-och ombyggnadsarbeten. Istället är det utländska faktorer som tack vare den "fria elmarknaden" pressar upp priset.
I grunden hänger det samman med priserna på utsläppsrätter och kolkraftens högre bränslepriser, problem som vi känner igen från Danmark, Tyskland och Polen. Genom marknadsmekanismerna blir det i praktiken dessa länders marginalpris som bestämmer priserna även i Sverige. Våra kostnader för utsläppsrätter i elproduktionen är i det närmaste betydelselösa och vi har endast en marginell del av elproduktionen från konventionell värmekraft, även om priset på vedbränslen även de nu rakat i höjden.
Situationen där vi nu köper kolkraft från Danmark istället för att sälja kärnkraft dit, är det slutliga beviset för att stängningen av reaktorerna i Barsebäck var ett av moderna tiders största politiska misstag. Må vi nu se till att något liknande inte upprepas i framtiden!

VfK/Bengt

Enligt svenska massmedier har en kärnkraftsskandal har rullats upp i Tyskland. Sedan slutet av 1960-talet har radioaktivt avfall lagrats i en uttjänt gruva, men det har aldrig funnits garantier för säkerheten. I den nedlagda saltgruvan utanför Braunschweig i mellersta Tyskland har sammanlagt 126 000 tunnor med radioaktivt avfall lagrats under åren 1967 till 1978. Lagret kallades Asse II och fungerade som försöksanläggning. Tillståndet i Asse II har länge oroat lokalbefolkningen och nu ska myndigheterna undersöka ifall det är möjligt att flytta avfallstunnorna till ett annat säkert lager.

Utan att ha haft möjlighet till att skaffa primär information från berörda institutioner kan jag konstatera att debatten om anläggningen i Asse II pågått i Tyskland i flera år och att många frågetecken finns att räta ut. Vad som än gäller, är denna form av utveckling inget som kärnkraften befrämjas av. Det understryker också behovet av en kompetent och fungerade tillsyn från oberoende myndigheter - en sak som vi i Sverige inte haft någon anledning att ifrågasätta.

VfK/Bengt