Trettio år efter TMI
Haveriet i TMI blev ett skrämmande kulturellt monument, som restes bara två veckor efter premiären av filmen The China Syndrome. Till skillnad från filmen blev olyckan ingen mänsklig tragedi. Den dödade inga människor, den dödade inte kärnkraften, som fortfarande står för 20 procent av USAs elförsörjning, och den dödade inte TMI, där den återstående reaktorn är på väg att få en 20-årig förlängning av sitt driftstillstånd. Olyckan gav istället en välbehövlig påminnelse om behovet av uppgraderade normer för reaktorsäkerheten.
Den tragiska effekten av olyckan var den handlingsförlamning som under mer än 25 års tid fördröjt och hindrat en rationell användning av kärnkraften. Detta är trist med tanke på att kärnkraften ger endast en försumbar emission av koldioxid och skulle kunnat ge en avsevärd hjälp till att minska påverkan av växthuseffekten. Om USA idag, som Frankrike, hade fått 80 procent av sin elenergi från kärnkraft, skulle minskningen av kraftsektorns utsläpp ha minskat med lika mycket som den amerikanska biltrafiken ger ifrån sig.
Att kärnkraften nu börjar uppleva en renässans i allt flera länder är bra, men det miljöpris vi fått betala på vägen hit är högt. Sol och vind ger endast marginella och oregelbundna bidrag till elförsörjningen och kan aldrig ersätta de fossila bränslena vars användning nu hotar världens klimat.
Det är goda nyheter att industrin åter ser kärnkraften som ett reellt alternativ och att opinionsundersökningarna visar på ett allt större stöd för kärnkraften bland allmänheten. Den amerikanska kärnkraftkommisionen (USNRC) har nu på sitt bord ansökningar om tillstånd för uppförande av 26 nya reaktorer med driftstart för de första är 2016. Den dåliga nyheten är att kostnadökningar hotar att försvåra anskaffningen av kapital till dessa investeringar i mångmiljardklassen. För USA och resten av världen blev TMI orsak till att man förlorat 30 år av tiden för kärnkraftens välbehövliga insatser för miljön.
VfK/Bengt
Från oppositionen intet nytt
Vänsteralliansens förslag bygger på att förnybar energi "på sikt" ska kunna klara hela det svenska energibehovet och att kärnkraften ska fasas ut i den takt som bytet till sol, vind och vatten medger. Vidare visar man en klar strävan att isolera Sverige från kontinentens elnät med motiveringen att Sverige har goda förutsättningar att kunna hålla lägre energipriser med minskat tryck från denna marknad. Genom att fortsätta och utöka subventioneringen av dessa "alternativa energikällor" ska omställningen drivas igenom.
Mina reflexioner över den serverade kompotten är att vi får en återgång till den politiska osäkerheten kring kärnkraftens framtid. Vi får också i fortsättning betala en ökande del av vår energinota över skattsedeln och energisektorns konkurrens om skogsråvaran kommer även framledes att göra livet tungt för vår skogsindustri. På toppen av detta kommer sedan förslag om en utbyggnad av vindkraft som är ännu mera besinningslös än den som nyligen föreslagits av regeringen.
Att denna politik de facto nu haft snart 30 år på sig att visa sin slagkraft men endast gjort marginella avtryck i energibalansen fäster man inget avseende vid utan fortsätter med en dåres envishet i samma spår. Det enda positiva som kan skönjas är att "etanolbilarnas" tid tycks vara förbi och att man istället upptäckt de möjligheter som elhybridbilarna kan ge i framtiden.
VfK/Bengt
Vattenfall med i leken
Vilka andra kraftproducenter man kan komma att samarbeta med i Storbritannien ville Josefsson inte spekulera i.
Vattenfall har tidigare investerat i brittiska vindkraftanläggningar och svenska statens kraftkoncern finns samtidigt med bland tänkbara byggherrar i planeringen inför ett nytt baltiskt kärnkraftverk, enligt Litauens energiminister Arvydas Sekmokas.
Siktet är inställt på att verket, som byggs tillsammans med Polen, Lettland och Estland, ska vara färdigt för kraftproduktion 2018. Vid sidan av Vattenfall uppger Sekmokas att tyska RWE eller Eon kan tänkas få kontraktet, liksom franska EDF. I Litauen finns i dag ett kraftverk av samma typ som Tjernobyl-verket i Ignalina i de östra delarna av landet.
VfK/Bengt
Samarbete Tyskland - Ryssland
Nyligen sade Siemens upp avtalet med sin tidigare franska partner Areva, som nu får en ny konkurrent i det nya bolaget. Samarbete kommer att vara avslutat i januari 2012 och Areva beklagar detta ensidiga avbrytande av avtalet. Den franske presidenten Sarkozy har också aktivt argumenterat för fransk know-how inom kärntekniken i syfte att ta nya marknadsandelar för det franska företaget.
Det nya avtalet är väl i takt med det ökande internationella intresset för kärnkraft när regeringarna söker sätt att minska beroendet av olja, gas och kol. Både de rekordhöga energipriserna under 2008 och tveksamheten kring leveranssäkerheten av olja och gas från Mellanöstern och Ryssland har påskyndat denna process.
Prognoser som offentliggjorts av Siemens säger att det till år 2030 kan byggas bortåt 400 nya reaktorer i världen motsvarande investeringar på 1250 miljarder US dollar. För närvarande är 32 reaktorer under byggnad och ytterligare 70 under planering.
Fortfarande har dock Tyskland en plan för avveckling av den egna kärnkraften även den nuvarande regeringen försöker få en ändring till stånd. Angela Merkel ger också sitt fulla stöd till det nu planerade nya bolaget.
VfK/Bengt
Kärnsamarbete Italien - Frankrike
Italien fasade ut sin tidigare kärnkraft efter en folkomröstning år 1987 och har sedan dess uppehållit ett moratorium för nya kärnkraftverk. Italien är idag världens största importör av el och till ett pris som ligger 45 procent över det europeiska genomsnittet. Berlusconi som i valet förra året deklarerade att han avser att återuppta användningen av kärnkraft i Italien väntar nu endast på att parlamentet ska ändra lagstiftningen efter den 20 år gamla folkomröstningen innan det nya avtalet kan sättas i verket.
Avsikten med avtalet är bland annat att fransk hjälp ska kunna avsevärt förkorta byggtiden för en ny italiensk reaktor. Därtill vinner man fördelar genom samarbete mellan franska och italienska elproducenter. En förstudie av utbyggnad av fyra EPR i Italien ska utföras i samarbete mellan länderna med en första EPR I Italien i drift år 2018.
ENEL har redan idag 12,5 procent ägarandel i Frankrikes första EPR (i Flamanville) och avser att ta lika stor andel i den nästkommande (i Penly). Den fortsatta inriktningen på kärnkraft stärks av kommande krav på klimatneutral och tillförselsäker elproduktion.
VfK/Bengt
Den som gapar över mycket...
Danska vindkraftverk ger så mycket el att ägarna tvingas att stänga ned dem nattetid. Från oktober blir det straffavgift på 1,70 Dkr per kilowatt på dem som går nattetid när förbrukningen är låg.
I hela Europa arbetar regeringar nu med att starta satsningar på mer vindkraft sedan ett EU-beslut satte upp kravet på hur mycket förnyelsebar energi varje land måste ha. I Danmark finns det dock så många vindmöllor att landet periodvis har mer energi än man kan göra av med. För närvarande rör det sig om cirka 100 timmar om året men överskottet väntas växa till fem gånger så mycket. Ägarna till vindkraftverken, i Danmark ofta lokala kooperativ, kan därför bli ombedda att stänga sina vindmöllor.
För mig framstår detta som ännu ett tecken på de bekymmer som en ostyrbar kraftproduktion som vindkraft ställer till med i ett elnät. I skrivande stund är dock problemet inte så stort - danska vindkraftverk producerar just nu 369 MWe av de totalt över 5000 MWe installerade.
VfK/Bengt
Varför just tio reaktorer?
Jag instämmer gärna i hans undran. Samtidigt förstår jag att den politiska balansgången i regeringen inte är helt enkel? Emellertid tar vi nu en risk att på nytt låta politikernas piruetter få prägla det som är bland det viktigaste för ett industriland som Sverige, nämligen en stabil, säker och ekonomiskt konkurrenskraftig energiförsörjning.
Att villkora förnyelsen av svensk kärnkraft med en dyrbar utbyggnad av ineffektiv vindkraft är ett fundamentalt misstroende mot marknadens mekanismer. För att det ska lyckas måste de därför ta pengar från kärnkraften för att stödja bl a vindkraften. Vi tvingas alltså även i fortsättningen betala en del av vår elräkning över skattsedeln. Låter vi istället den avreglerade elmarknaden få hantera flödena av el bör rimligen den mest lönsamma metoden för produktion komma att väljas.
Med den nu planerade utbyggnaden av vindkraft räcker inte vår vattenkraft till som back-up, så vad ska ha istället? I skrivande stund noterar jag att i Danmark produceras just nu 45 MWe av totalt drygt 5 000 MWe installerat, samtidigt som man importerar 1 238 MWe från Sverige! Varifrån ska vi importera den dag vi har 10 000 MWe installerat såsom Energimyndigheten nu föreslår?
VfK/Bengt
Accelererad utbyggnad av kärnkraft i Kina
För Westinghouse kom ytterligare goda nyheter från Kina nyligen. Landets utveckling och energiplanering visar ett behov av att nästan fördubbla kärnkraftproduktionen under det närmaste årtiondet. Tidigare plan angav målet 40 GWe till år 2020 motsvarande fyra procent av landet elbehov. Denna målsättning har nu reviderats till 70 GWe.
Kinas kärnkraft ska fortsätta att byggas ut och kommer inte att påverkas av den globala finanskrisen enligt Yu Jianfeng, vide VD för China National Nuclear Corp (CNNC). Han ser fortsatta investeringar under en lågkonjunktur som en stimulans för den inhemska ekonomin. I linje med denna policy har Kina sedan november påbörjat ytterligare tre reaktorprojekt sedan november förra året, belägna i Zhejiang, Fujian och Guangdong.
Reaktorn i Sanmen med en effekt på 1 000 MWe blir den första att byggas av Westinghouse`s tredje generation reaktorer. Parallellt medde projekt som Westinghouse bygger, kommer att franska Areva, med start i höst, att uppföra tre reaktorer av typ EPR med effekt på 1 700 MWe, vilka planeras kunna tas i drift år 2014.
För närvarande har Kina elva reaktorer i drift, vilket enligt nuvrande program för utbyggnad kommer att vara effektmässigt mer än fördubblat inom sju à åtta år.
Källa: China Daily
VfK/Bengt
