vfk1997

Sett mot gårdagens läge i Fukushima kan följande sammanställning göras över vad som hittills inträffat:

Reaktor 1: Skadad reaktorhärd och skador på reaktorbyggnaden efter explosion den 13 mars. Kraftigt radioaktivt vatten upptäckt inne i reaktortanken.
Reaktor 2: Skadad reaktorhärd och skador på reaktorbyggnaden efter explosion den 15 mars. Kraftigt radioaktivt vatten upptäckt inne i reaktortanken och i en tunnel kopplad till reaktorn.
Reaktor 3: Skadad reaktorhärd och skador på reaktorbyggnaden efter explosion den 14 mars. Frigjort plutonium upptäckt. Bassängen för använt kärnbränsle delvis återfylld med vatten efter att vattennivån varit farligt låg. Kraftigt radioaktivt vatten upptäckt inne i reaktortanken.
Reaktor 4: Stängdes av vid jordskalvet. Skadad av en explosion i bassängen den 15 mars och en brand dagen efter. Vattennivåer delvis normaliserade efter att ha varit farligt låga.
Reaktor 5 och 6: Stängdes av säkert vid jordskalvet. Temperaturen i bassängerna har sjunkit efter att ha varit klart högre än normalt.

Generellt kan sägas att man hittills klarat situationen utan några utsläpp med långsiktig inverkan på omgivningen.

Källa: BBC.

VfK/Bengt

Historien om hur vi i Sverige arbetar för att ta om hand kärnkraftens restprodukter kan sammanfattas med att

1976 startade de svenska kärnkraftsföretagen sitt forskningsprojekt Kärnbränslesäkerhet KBS som skulle mynna ut i en säker metod för slutförvaring av använt kärnbränsle.
1982 köptes det specialbyggda transportföretaget m/s Sigyn in för att transportera kärnavfall från kärnkraftverken Oskarshamn för mellanlagring och kortlivat radioaktivt avfall för slutförvaring till en bergrumsanläggning i Forsmark.
1983 kommer den tredje rapporten i KBS-projektet och det blir den som lägger grunden för det fortsatta arbetet. Metoden kommer att få namnet KBS-3.
1985 invigs mellanlagringsanläggningen Clab i Oskarshamn - stora bassänger som ska kyla det använda kärnbränslet i 30 år innan det kan slutförvaras.
1988 invigs slutförvararet av kortlivat radioaktivt driftavfall från olika anläggningar, bland annat sjukhus, i Forsmark.
1992 inleds förstudier för slutförvar i åtta kommuner. Den första kommunen var Storuman.
1995 invigs Äspölaboratoriet intill Oskarshamns kärnkraftverk. Äspölaboratoriet är en forskningsanläggning djupt nere i berget för forskning om så kallad geologisk slutförvaring, alltså KBS-3-metoden.
1998 invigs kapsellaboratoriet i Oskarshamn för forskning om vilken typ av inkapsling som man ska göra av bränslet inför slutförvaret.
2002 startar platsundersökningarna på allvar i Forsmark och Oskarshamn, de enda två ställen där medborgaropinionen varit positiv till ett slutförvar på den egna bakgården.
2006 ansöker SKB om tillstånd att få bygga en inkapslingsanläggning i anslutning till mellanlagret Clab i Oskarshamn.
2007 avslutas platsundersökningarna och analysarbetet tar vid.
2009 är analyserna avslutade och den 3 juni väljer SKB:s styrelse Forsmark som bästa platsen för slutförvaret.
2010 kommer ansökningar om slutförvarsanläggningen att lämnas in till strålsäkerhetsmyndigheten SSM samt ansökan om tillstånd enligt miljöbalken för mellanlagret, inkapslingsanläggningen och slutförvaret.
2013/2014: Regeringen fattar beslut.
2015-2022: Bygget av kärnbränsleförvaret och utbyggnaden av slutförvaret för lågaktivt avfall.
2023-2070: Slutförvaret fylls upp av använt kärnbränsle som legat och svalnat i 30 år i bassänger på mellanlagret Clab i Oskarshamn.

Källa: SKB

Vfk/Bengt

Trots stora ansträngningar har nu konstaterats att fyra reaktorer i Fukushima drabbats av varierande grad av bränsleskador, varar de ena i förvaringsbassängen för använt bränsle. Trots detta har utsläppen av radioaktivt material hittills kunnat begränsas till gasformiga ämnen med litet partikelinnehåll och därmed har också strålningsnivåerna utanför anläggningen kunnat hållas på en ofarlig nivå. Den fortsatta utvecklingen är nu helt beroende av hur man lyckas anordna långsiktig kylning av bränslet och nya resurser av utrustning och kraftförsörjning tillförs för att klara detta.
Nedanstående skiss visar uppbyggnaden av de havererade reaktorerna, som är General Electrics 1960-talsdesign.

VfK/Bengt

Följden av de skador som tsunamin tillfogat reaktorerna i Fukushima har utvecklas till härdhaverier som för stunden klassats till svårighetsgraden INES 5. Innebörden av detta är att påverkan på anläggningens omgivning p g a utsläpp att radioaktivt material ej kan försummas.

De senaste rapporterna anger att man har klarat, eller håller på att klara reaktorhärdarnas kylning med hjälp av havsvatten. Det har heller ännu ej rapporterats om någon skada på reaktorinneslutning och att hittills gjorda utsläpp skett vid dumpning av ånga för att hålla nere trycket i reaktortankarna.

Det är fortfarande inte möjligt att helt betrakta situationen som 'stabil' i de drabbade reaktorerna, men om inget oförutsett inträffar torde möjligheterna att etablera en långsiktigt säker kylning genom inpumpning av havsvatten vara inom räckhåll.

Ekonomiskt är det för kraftbolaget TEPCO svårt bakslag, även om reaktorerna uppnått en drifttid på omkring 40 år, då ingen av dem blir möjliga att använda efter det som inträffat.

VfK/Bengt

En explosion har rapporterats vid kärnkraftverket Fukushima 1, i Daiichi, efter det att anlägningen översvämmats vid gårdagens tsunami, rapporterar den japanska tv-kanalen NHK enligt BBC. Tv-bilder visar rök som stiger från kraftverket. Ett antal arbetare har blivit skadade, rapporterar Tokyo Electric Power Company som underhåller kraftverket.
Japanska myndigheter har uppgett för tv-kanalen att evakueringen av människor i området började vid tio-tiden i förmiddags, japansk tid, där är det nu sen eftermiddag. Runt 85 000 personer bor inom tio kilometers håll från anläggningen. Den japanska strålsäkerhetsmyndigheten säger att det inte är troligt att reaktorn skadats allvarligt.
Kraftbolaget Tepco som äger Fukushimaverket har kunnat klarlägga att reaktorinneslutningen inte skadats. Halterna av radioaktivitet ska också ha sjunkit, inte stigit, efter explosionen. Man räknar med att kunna använda havsvatten till att kyla reaktorn till ett säkert läge.

Källa:SvD

Vfk/Bengt

Hollands ekonomiminister har i ett brev till parlamentet tillstyrkt att ny kärnkraft kan börja byggas med start år 2015. Två företag Delta NV och Energy Resources Holding BV, som anmält intresse, kommer att beviljas licens för en ny reaktor, som då kan börja kommersiell drift 2019/20. Idag har Holland endast en reaktor, Borssele, i drift, som svarar för fyra procent av landets elproduktion. Landets regering har beslutat förlänga drifttillståndet för denna enda reaktor till år 2033.

Samtidigt har det spanska parlamentet ratificerat ett förslag att förlänga drifttiden för Spaniens åtta reaktorer till mer än 40 år, vilket varit tidigare gräns. Spaniens reaktorer svarar för omkring 20 procent av landets elförsörjning.

VfK/Bengt

Enligt meddelande från ryska AtomEnergoProjekt, som utsetts till leverantör av Turkiets första kärnkraftverk, kommer site-arbetet att inledas denna månad. Ett team av geologer och ingejörer är redan på plats. Förarbetet vid anläggningsplatsen Akkuyu, som blir underlag för detaljkonstruktionen av anläggningen, beräknas vara klart i mitten av 2012

Enligt ett avtal på regeringsnivå kommer kraftverket att byggas, ägas och drivas av Ryssland. Avtalet omfattar uppförande av fyra reaktorer av typ VVER med vardera en effekt på 1 200 MWe. Det statliga ryska bolaget Rosatom kommer att bilda ett separat dotterbolag för projektet, med inledningsvis 100 procent ägande varav 49 procent senare kan säljas till turkiska investerare.

Det turkiska elbolaget TETAS har ställt garantier för avsättning av anläggningens elproduktion, till 70 procent för de två första reaktorerna och 30 procent för de två sista till ett pris av 12,35 US cents per kWh, under de första 15 åren av kommersiell drift av anläggningen. Reaktorerna är planerade att sättas i drift under perioden 2018 - 21.

VfK/Bengt