Förslag om ökad livslängd för belgiska reaktorer

Belgiens energiminister har föreslagit att åtgärder ska göras för att förlänga livslängden hos tre av landets äldsta reaktorer med tio år. Motiven är säkrad elförsörjning och minskade utsläpp av koldioxid, men också möjlighet till ökad ekonomisk vinst. Förslaget kommer nu att behandlas av landets regering och diskuteras mellan de politiska partierna.

I förslaget ingår att de berörda operatörerna av kärnkraftverken ska göra åtaganden om "massiv investering" i förnybar energi och effektivisering av elanvändning, samt betala en del av de ökade vinsterna till belgiska staten. Belgiens parlament måste dock först anta förslaget eftersom det innebär att en nu gällande lag om avveckling av kärnkraften mellan 2015 och 2025 måste ändras.

Debatten i Belgien liknar den i andra EU-länder som söker möjligheter att minska beroendet av fossila bränslen där Sverige, Italien och Tyskland är tydliga exempel. Även Californien har förslag i samma riktning. I Tyskland förväntas den nya, borgerliga regeringen omgående starta en process för att förlänga kärnkraftverkens drifttid. Enligt nuvarande lagstiftning ska anläggningar motsvarande en fjärdedel av Tysklands totala elproduktion en efter en stängas fram till år 2021.

VfK/Bengt

 

 


Indiens kärnkraft

Indiens premiärminister Singh deklarerar att en stor ökning av användning av kärnkraft under de närmaste 40 åren ska hjälpa landet att minska sina påverkan på den globala uppvärmningen. Han hänvisade till förra årets avtal med USA om civil kärnkraft, som skapar nya stora möjligheter för kärnkraftindustrin. Det ger också stora möjligheter för den globala kärnkraftindustrin att delta i utbyggnaden av en kraftigt ökad kärnkraftproduktion i landet.

Under nästa årtionde förväntas kärnkraftens andel fördubblas från tre till sex procent av landets totala elbehov. Kol står fortfarande för över hälften av Indiens energiförsörjning, vilket tvingar till en ökad användning av kärnkraften. Detta helst som att hundratals miljoner människor fortfarande inte har tillgång till elektricitet och att landet är en av de största emittenterna av växthusgaser i världen.

En hämsko på utvecklingen är kopplingen till kärnvapen i denna oroliga del av världen. Premiärministern hävdar dock att Indien inte bidragit till spridning av kärnvapen, även om man inte skrivit under icke-spridningsavtalet och att en framgångsrik global avveckling av kärnvapen kräver en likvärdig behandling av alla berörda länder.

VfK/Bengt




Japan behöver mera kärnkraft

En talesman för Japans handelsminister sade igår att Japan måste öka sin användning av kärnkraft för att kunna infria de mål för klimatpolitiken som regering satt upp. De tidigare program som nämnts där kärnkraften skulle svara för 40 procent av den totala energiproduktionen räcker inte, men någon ny nivå har inte specifierats.

Japan har ställt i utsikt att de egna utsläppen av växthusgaser ska minskas till 25 procent av 1990-års nivå till år 2020 under förutsättning att också världens övriga, stora utsläppsländer går med på nya avtal vid klimatkonferensen i Köpenhamn senare i år. Enligt Kyoto-protokollet lovade Japan en minskning med 6 procent av 1990-års nivå till år 2012, men vid slutet av mars 2008 hade utsläppen istället ökat med 8,7 procent.

Nuvarande kärnkraft i Japan har relativt låg drifttillgänglighet, 59 procent år 2008, medan motsvarande för Frankrike är 76 procent och för USA 90 procent. I Japan producerade 28 procent av elkraften med kärnkraft år 2008, medan det i Frankrike var 76 procent och i USA 20 procent.

En enkel slutsats är att Japan behöver flera kärnkraftverk, men framför allt en bättre användning av de man har. De låga tillgänglighetstal som redovisas är inte tillfyllest i en mogen bransch.

VfK/Bengt


Planering för polsk kärnkraft

Polens regering har lagt fram en plan för hur kärnkraft ska kunna tas i drift senast år 2021, som ett led i att minska beroendet av importerad energi. I planen ingår även produktion av inhemskt uran. Före utgången av 2010 avser regering att ha färdig den lagstiftning som ger en stabil grund för kärnsäkerhet och för byggnad och drift av kärnanläggningar. Forskning och utbildning inom kärnteknik ska också byggas ut.

Val och beslut om förläggningsplatser ska göras under åren 2011 - 14 då Polen också räknar med att ta över de urantillgångar som tidigare exploaterats av Sovjetunionen. Under samma period ska ett konsortium skapa finansiering och välja teknologi för reaktorerna.


Det statliga Polska Grupa Energetyczna SA (PGE) har tidigare föreslagit utbyggnad av två kärnkraftverk på vardera 3 000 MWe. En potentiell föreläggningsplats är Zarnowiec, där fyra ryska VVER-440 PWR började byggas, men avbröts år 1990. Uppförande av nya anläggningar är nu planerat att starta år 2016 med konstruktion, upphandling och tillståndsprocess dessförinnan. Parallellt ska uppföras en förvaringsanläggning för låg- och medelaktivt avfall.


Tidplanen för utbyggnaden åren 2016 - 20 sammanfaller med planer på reaktorer på 2300 MWe i Kaliningrad och för ersättningsreaktorer för Ignalina på 3400 MWe i Litauen i vilket Polen är delägare.

VfK/Bengt





Israel vill ha kärnkraft

Israel har nyligen bett USA om assistens med att bygga kärnkraft i södra delen av Negevöknen. Något svar har dock ännu ej kommit från USA. Den israelska regeringen behöver USAs godkännande för att bygga en civil och internationellt kontrollerad kärnanläggning och samtidigt undvika kontroll av landets övriga nukleära aktiviteter.

En rapport till infrastrukturministern, upprättad av en av världens största kraftverksleverantörer, visar att en kärnreaktor är bästa alternativet för att täcka Israels nuvarande behov av elkraft.

Den Netanyahu-ledda regeringen har sedan några månader gjort nya ansträngningar för att få USAs medgivande till att tillämpa en modell för kontroll liknande den "indiska modellen" som enbart tillåter kontroll av civila reaktorer.

Planer på att bygga kärnreaktorer i Israel har funnits sedan 1960-talet och regeringen har redan reserverat landområde för ändamålet i södra delen an landet. Planerna har skjutits upp på grund av de haverier som förekommit på olika håll i världen, men man har ändå inte givit upp idén.

Tekniskt sett föreligger inga svårigheter med att bygga en kärnreaktor i landet. Der är snarare bedömningen av hur landets behov av elkraft under de närmaste decennierna som kan vara komplicerad.

VfK/Bengt

Nya kärnkraftplaner i Sydafrika

Trots protester från Greenpeace vill det ledande ANC att bygga ny kärnkraft i Sydafrika för att möta ett ökande elbehov. Tre reaktorstationer planeras längs landets kust. Sedan 1984 finns två reaktorer, Koeberg 1 och 2 (PWR 2x900 MWe), i drift i närheten av Kapstaden.

De tre nya anläggningarna som diskuteras ska var och en kunna leverera dubbelt så mycket el som Koeberg. De två första kan påbörjas år 2011 resp 2012 och byggtiden beräknas till sex år.

Sedan ANCs makttillträde har nya områden i landet elektrifierats och bristen på genereringskapacitet har pressat upp elpriset och delar av landets befolkning saknar fortfarande tillgång till el. Det nationella kraftföretaget Eskom, som driver Koeberg och elva koleldade kraftverk, aviserade nyligen behov av en elprishöjning på 34 procent.

VfK/Bengt




Amerikansk kärnkraft i Indien

Ett tillkännagivande vid Hillary Clintons besök i Indien ger vid handen att amerikanska leverantörer kommer att få bygga ny kärnkraft i Indien motsvarande en total generering på upp till 20 000 MWe. Förläggningen blir i kustprovinserna Andhra Pradesh och Gujarat. Detta ses också som en startpunkt för det indisk-amerikanska samarbetet kring civil kärnkraft.

Både General Electric och Westinghouse är aktuella som leverantörer tillsammans med sina japanska samarbetspartners Hitachi och Toshiba. Den installerade effekten beräknas bli upp till 10 000 MWe i var och en av regionerna.

Vfk/Bengt




Åter kärnkraft i Italien

Efter det att italienska senaten nu godkänt ett förslag om att åter använda kärnkraft i landets energisystem, har ett moratorium för kärnkraft sedan 1987 upphävts. Industriminister Claudio Scajala räknar med att första reaktorn kan börja byggas år 2013. Regeringen vill bredda mixen av energikällor och man siktar på att kärnkraften på längre sikt kan komma att stå för 25 procent av den inhemska energiproduktionen.

En majoritet av italienarna har insett att kärnkraften behövs för att hålla nere energikostnaderna i landet och flera lokala förvaltningar har redan erbjudit anläggningsplatser för kommande reaktorer. Italien, som har det högsta elpriset inom EU, har länge sökt olika vägar för att sänka kostnaderna och minska utsläppen av växthusgaser och valet att nu återvända till kärnkraften är ett historiskt beslut.


VfK/Bengt


Nytt riksdagsbeslut om kärnkraften

Den svenska kärnkraften, som står för hälften av Sveriges elproduktion, blir äldre och vi måste nu diskutera vad som ska komma från mitten av 2020-talet som ersättning. Det är glädjande att riksdagen nu fattat beslut om att möjliggöra att ersätta dagens kärnkraftreaktorer med nya.

För att klara klimathotet måste alla koldioxidneutrala elproduktionstekniker kunna användas även i framtiden. Att planera och bygga kärnkraftverk tar lång tid och det är därför oerhört viktigt att detta beslut fattats. Efter planeringsfasen kan man avgöra om det är lönsamt att investera i ny kärnkraft eller om andra alternativ är mer ekonomiska och/eller bättre för klimat och miljö - detta är upp till investerarna att avgöra!

Att SKB beslutat att gå vidare med Forsmark som slutförvaringsplats för kärnavfall är en viktig del i förutsättningarna för kärnkraften i Sverige. Ett slutförvar är nödvändigt - oavsett ny kärnkraft eller inte - för att ta hand om det avfall som redan finns.

Runt om i världen pågår en omfattande förändring i synen på kärnkraften. Det nyvunna intresset för kärnkraft kan förklaras av en rad samverkande faktorer. En av de viktigaste är insikten om problemen med de ökande utsläppen av koldioxid. Samtidigt fortsätter energibehovet i världen att öka, vilket kräver en större elproduktion som måste tillgodoses med klimateffektiv produktion.

Källa: Svensk energi

VfK/Bengt

SKB förslår Forsmark för slutförvar

Ett av många efterfrågat besked kom idag från SKB, som föreslår att platsen för slutförvaring av använt kärnbränsle ska vara Forsmark. För mig var detta först något överraskande, eftersom det utbrända bränslet redan samlats i centrallagret i Oskarshamn, som därför borde vara lämpligare ort för slutförvaringen. Men eftersom inkapslingen av bränslet kommer att göras i Oskarshamn, har man ju på detta sättet lyckats fördela både investeringar och arbetstillfällen mellan de både lojala kärnkraftkommunerna.
Nu får vi se hur antikärnkraftlobbyn tänker hantera den nya situationen. Det är väl knappast att räkna med att de ska ge upp sitt motstånd även om dagens besked krymper deras argument en aning. De mest envetna kommer att fortsätta att tugga om samma förstenade epistlar som de redan gjort i 30 år. Stackars människor! Tänk så mycket de kunde uträttat med sin stora energi om de haft en positiv och konstruktiv attityd istället för den nästan religiösa fastlåsningen till de evangelier som skrevs på 1970-talet. Men avgörande för fortsättning blir väl som vanligt hur journalisterna väljer att vrida utvecklingen!

VfK/Bengt

Kol, olja och gas, inte kärnkraft, ska ersättas!

När "energikonsulterna" återkommer (VLT den 29 maj) i sin nedvärdering av kärnkraften, vill jag ge följande kommentarer.


Tillsammans med vattenkraften, och till lika delar, har kärnkraften i snart 30 år utgjort ryggraden i svensk elförsörjning. Det kallar jag stabilitet. Framtida uthållighet säkras dessutom av att nu prospekterade urantillgångar räcker mer 100 år med nuvarande förbrukning och betydligt större mängder är geologiskt verifierade. Med fortsatt teknisk utveckling kan dessutom uthålligheten hos uranet 50-faldigas.


Under de senaste 30 åren har de förnybara energikällorna, trots ymniga skattefördelar och draghjälp från olika ekonomiska stödsystem endast lyckats ta marginella andelar av marknaden. Osäkerheten i dessa energikällor belyses bra av dansk statistik som visar att vindkraften där i skrivande stund endast producerar nio procent av full effekt. En usel drifttillgänglighet som dessvärre är ganska vanlig. Undantag är biobränslen som ju används i princip på samma sätt som fossila bränslen och med stark anknytning till skogsindustrin.


Trots allt måste även dessa energiformer användas i framtiden, men inte för att ersätta kärnkraften, utan för att täcka den växande världsbefolkningens ökande energibehov samt medverka till en reduktion av de fossila bränslenas användning och därmed minskade risker för skadliga klimatförändringar.


På det för miljörörelsen typiska sättet tar "energikonsulterna" Arevas problem med uppförandet av Finlands femte reaktor till intäkt för att vi inte längre klarar att bygga kärnkraftverk. Följaktligen avstår de från att nämna det 30-tal andra reaktorbyggen som samtidigt pågår planenligt runt om i världen. När Olkiluoto 3 så småningom ändå kommer i drift, får finnarna trösta sig med att reaktorns effekt motsvarar mer än hela den nu utbyggda vindkraften i Sverige och att årsproduktionen av el blir sex gånger större än nuvarande svenska vindkraftproduktion.


Jag vidhåller därmed att kärnkraften kan tillmätas både stabilitet och uthållighet och dessutom utan ett ständigt tillflöde av ekonomiska stödmedel.


VfK/Bengt


Bekymmer för Olkilluoto 3

Den femte reaktorn i Finland dras med stora födslovåndor. AREVAs premiärbygge av reaktortypen EPR har haft återkommande problem och oklarheter om tekniska lösningar har förlängt tidplanen och ökat kostnaderna på ett sätt som allvarligt skadar förtroendet för projektet.
Det senaste bidraget till denna trista utveckling gestaltas av ett brev från den finska myndigheten STUK till AREVA med starkt ifrågasättande av leverantörens tekniska utformning av säkerhetssystemen. Trots att anmärkningar gjordes redan för ett år sedan och en mängd därpå följande aktiviteter hos AREVA har fortfarande ingen godtagbar konstruktion kunnat presenteras för STUK.
Även om Olkilluoto 3 kan betraktas som en prototypanläggning för EPR är ju det som nu pågår till stor skada för förtroendet för både AREVA och EPR. Det ger dessutom kärnkraftens belackare nya skäl till att fortsätta sin propaganda för kärnkraftens avveckling. Därför måste nu största möjliga press sättas på AREVA att leva upp till sin status som Europas största reaktorleverantör. Det vore tråkigt om alla väl fungerande projekt runt världen skulle bli ställda i skuggan av ett enda som uppenbarligen inte skötts på rätt sätt.

VfK/Bengt

Ny kärnkrafttrend i USA

Efter ett 30-årigt dödläge för kärnkraften i USA kan man nu tydligt se en ny trend. Följande förteckning har publicerats över de amerikanska kraftbolag som har lämnat eller är i färd med att lämna in ansökan till USNRC om utbyggnad av nya reaktorer.

_ Alternate Energy Holdings/Unistar: En reaktor i Elmore County, Idaho

_ Amarillo Power/Unistar: En reaktor vid Amarillo, Texas

_ AmerenUE/Unistar: En reaktor i Callaway County, Mo.

_ Constellation/Unistar: En reaktor i Calvert County, Md.

_ Constellation/Unistar: En reaktor i Oswego County, N.Y.

_ Detroit Edison: En reaktor i Frenchtown Township, Mich.

_ Dominion: En reaktor i Louisa County, Va.

_ Duke: Två reaktorer i Cherokee County, S.C.

_ Duke: Obestämt antal reaktorer i Davie County, N.C.

_ Duke: Obestämt antal reaktorer i Oconee County, S.C.

_ Entergy: Obestämt antal reaktorer i West Felciana Parish, La.

_ Entergy: Obestämt antal reaktorer i Claiborne County, Miss.

_ Exelon: Obestämt antal reaktorer i Clinton, Ill.

_ Exelon: Obestämt antal reaktorer i Victoria County, Texas

_ Florida Power & Light: Two units in Miami-Dade County, Fla.

_ Luminant: Två reaktorer iGlen Rose, Texas.

_ NRG Energy/STPNOC: Två reaktorer i Matagorda County, Texas.

_ PPL Corp./Unistar: En reaktor i Luzerne County, Pa.

_ Progress Energy: Två reaktorer i Wake County, N.C.

_ Progress Energy: Två reaktorer i Levy County, Fla.

_ PSEG: Obestämt antal reaktorer i Lower Alloways Creek, N.J.

_ South Carolina Electric & Gas: Två reaktorer i Fairfield County, S.C.

_ Southern Co.: Två reaktorer i Burke County, Ga.

_ TVA/NuStart Energy: Två reaktorer i Jackson County, Ala.

Totalt omfattar dessa projektplaner minst 30 - 35 reaktorer motsvarande nästan en tredjedel av USAs hela nuvarande reaktorflotta. Även USA känner av problemet "peak oil" vilket med all säkerhet kommer att stärka intresset för kärnkraft i världens största kärnkraftsland.

VfK/Bengt


Om kärnkraft och klimat i Finland

Enligt ett uttalande från Meteorologiska institutets generaldirektör behöver Finland bygga ut kärnkraften ytterligare. Om de internationella utsläppskraven skärps, så räcker det inte ens med den femte kärnreaktor som nu uppförs i Olkiluoto.

Bedömningarna av klimatförändringen har blivit allt dystrare. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är prognoserna från ett par år tillbaka redan föråldrade - utsläppen ligger över den nivå, som tidigare sågs som det värsta tänkbara scenariot. Om inte utsläppen begränsas, kan temperaturen på jorden stiga med fem grader det här seklet, och i Finland med sju eller åtta grader.

I Finland, som i likhet med Sverige har satsat på både fjärrvärme och kärnkraft, kan nu kärnkraften även komma att börja leverera värme för uppvärmning vid sidan av elkraft. Fortum har ansökt om att bygga Finlands sjätte reaktor i Lovisa på den finska sydkusten. I ansökan beskrivs hur hett vatten från reaktorn kan användas i Helsingfors fjärrvärmenät.

VfK/Bengt

Planering för ny svensk reaktor

Efter regeringens nya politik för kärnkraften är det E.ON som är först ut med planer på att bygga en ny reaktor i Sverige och den energitunga basindustrin kan bjudas in att bli delägare. Den nya reaktorn på Simpevarp utanför Oskarshamn skulle kunna tas i drift på 2020-talet, ungefär samtidigt som det är dags att stänga den äldsta kärnreaktorn (O1), Ett beslut om att gå vidare med projektet, värderat till 4-6 miljarder euro (cirka 45-67 miljarder kronor), kan dock komma först om några år.

En ny reaktor beräknas kunna ha en effekt på 1 200-1 600 (MWe), vilket kan jämföras med 491 MWe i O1. Tekniskt är det en öppen fråga om O4 skulle bli en kokarreaktor eller en tryckvattenreaktor. En ny reaktor kan tidigast vara i drift 2023 eller 2024 men tekniskt sett finns möjligheter att hålla liv i O1 längre än så.

VfK/Bengt

Nya reaktorer i USA efter mer än 30 år

Kraftbolaget Southern Nuclear har gett klartecken till sin huvudentreprenör att påbörja grundarbetena för två nya reaktorer vid kärnkraftverket Vogtle i Georgia efter att USNRC meddelat nödvändiga tillstånd. Reaktorerna som ska byggas är Westinghouse AP1000 dimensionerade för en effekt av 1105 MWe vardera. Kraftverket har sedan slutet av 1980-talet redan två reaktorer i drift på platsen.

Parallellt kommer detaljkonstruktion och upphandling att utföras fram till dess att NRC meddelar slutgiltigt bygg- och drifttillstånd, vilket förväntas ske i mitten av år 2011. Först då kan montering av själva reaktorsystemen påbörjas. Dessa arbeten ska utföras av Westinghouse i samarbetet med konsultföretaget Shaw. Chefen för Shaw sade, när nyheten meddelades, att man är stolt över att få vara med och lägga grunden för en av de första nya reaktorerna i USA på över 30 år.

Från VfK kan vi bara instämma och gratulera, men samtidigt konstatera att de amerikanska, byråkratiska kvarnarna fortfarande mal tämligen långsamt.

VfK/Bengt

Fortsatt stöd för kärnkraften i Sverige

En ny opinionsundersökning gjord av Sifo visar att en majoritet, 54 procent, vill att de nuvarande kärnkraftverken ska ersättas när de tjänat ut eller att ännu fler reaktorer ska byggas i framtiden. En tredjedel, 33 procent, säger nej till nya reaktorer men vill använda de nuvarande tills de tjänat ut. Bara nio procent anser att kärnkraften bör avvecklas omedelbart.

Undersökningen, som gjorts på uppdrag av den svenska basindustrin, bygger på intervjuer med 1.500 personer.
Nästan två tredjedelar, 63 procent, tycker att det viktigaste miljömålet är att begränsa utsläppen av växthusgaser. Bara 14 procent sätter en avveckling av kärnkraften som det högsta målet.

Resultatet av mätningen är i sig inte särskilt uppseendeväckande utan speglar i princip det opinionsläge som svensk kärnkraft alltid haft bland den svenska befolkningen. Detta vittnar om en god insikt hos människor om vad som är uthållig energiförsörjning. Den senaste tidens förskjutning i uppfattning hos våra politiker är en sedan länge behövlig utveckling. Det som nu återstår är att utbilda svenska journalister till ett mera insiktsfullt arbete kring energifrågorna.

VfK/Bengt

Kärnkraften en mjölkko

I den nyvaknade energidebatten finns en stor diskussion om "stimulanser" till förnybar energi och möjligheter till undantag från elproduktionens beskattningsregler. Från visst håll hävdas också att "kärnkraften är dyr" och har åtnjutit diverse stöd av offentliga medel. Därför är det på sin plats att redovisa kärnkraftens nuvarande avgiftssituation.


El producerad i kärnkraftverk var sedan år 1984 belagd med en produktionsskatt, som under år 2000 omformades till en effektskatt. Det innebär att skatten baseras på reaktorernas termiska effekt. Skatten är således oberoende av hur mycket el som produceras. Dock får avdrag göras om kärnkraftverket stått avställt under en sammanhängande tidsperiod om mer än 90 dagar.

Skatten höjdes med 24 % fr.o.m. den 1 januari 2008 och uppgår nu till 12 648kr per MW och månad.

Totalt bedöms kärnkraftskatten uppgå till ca 4 000 mljoner kronor. Skatten motsvarar ca 5,5 öre per kWh el producerad i kärnkraftverk.


För kärnkraftsproducerad el tas också ut en avgift om 0,3 öre/kWh enligt den s.k. Studsvikslagen för att täcka kostnader för Studsviks tidigare verksamhet. För att finansiera framtida kostnader för använt kärnbränsle m.m. tas avgifter ut som är individuella för varje kärnkraftanläggning. Dessa avgifter motsvarar som vägt genomsnitt för svensk kärnkraft ca 0,7 öre/kWh från den 1 januari år 2008. Dessutom måste reaktorinnehavarna ställa säkerheter till staten, individuella för varje verk.

Jag konstaterar att kärnkraften, dels är en väsentlig bidragsgivare till det stöd som krävs för att hålla förnybara energi under armarna, dels är den enda energikälla som planmässigt tar hand om och bekostar behandlingen av sina restprodukter.

Källa: Svensk Energi

VfK/Bengt


Trettio år efter TMI

Idag är det 30 år sedan härdsmältan inträffade i Three Mile Island (TMI) vid Harrisburg. Den inträffade vid en tidpunkt då den amerikanska kärnkraftsindustrin var på väg  in i en period av ineffektivitet och kollapsande ekonomi - av tidskriften Forbes kallad för historiens största manageriella katastrof.

Haveriet i TMI blev ett skrämmande kulturellt monument, som restes bara två veckor efter premiären av filmen The China Syndrome. Till skillnad från filmen blev olyckan ingen mänsklig tragedi. Den dödade inga människor, den dödade inte kärnkraften, som fortfarande står för 20 procent av USAs elförsörjning, och den dödade inte TMI, där den återstående reaktorn är på väg att få en 20-årig förlängning av sitt driftstillstånd. Olyckan gav istället en välbehövlig påminnelse om behovet av uppgraderade normer för reaktorsäkerheten.

Den tragiska effekten av olyckan var den handlingsförlamning som under mer än 25 års tid fördröjt och hindrat en rationell användning av kärnkraften. Detta är trist med tanke på att kärnkraften ger endast en försumbar emission av koldioxid och skulle kunnat ge en avsevärd hjälp till att minska påverkan av växthuseffekten. Om USA idag, som Frankrike, hade fått 80 procent av sin elenergi från kärnkraft, skulle minskningen av kraftsektorns utsläpp ha minskat med lika mycket som den amerikanska biltrafiken ger ifrån sig.

Att kärnkraften nu börjar uppleva en renässans i allt flera länder är bra, men det miljöpris vi fått betala på vägen hit är högt. Sol och vind ger endast marginella och oregelbundna bidrag till elförsörjningen och kan aldrig ersätta de fossila bränslena vars användning nu hotar världens klimat.


Det är goda nyheter att industrin åter ser kärnkraften som ett reellt alternativ och att opinionsundersökningarna visar på ett allt större stöd för kärnkraften bland allmänheten. Den amerikanska kärnkraftkommisionen (USNRC) har nu på sitt bord ansökningar om tillstånd för uppförande av 26 nya reaktorer med driftstart för de första är 2016. Den dåliga nyheten är att kostnadökningar hotar att försvåra anskaffningen av kapital till dessa investeringar i mångmiljardklassen. För USA och resten av världen blev TMI orsak till att man förlorat 30 år av tiden för kärnkraftens välbehövliga insatser för miljön.

VfK/Bengt


Vattenfall med i leken

Enligt artikel i SvD finns Statliga Vattenfall med i diskussionerna inför flera nya kärnkraftsbyggen runt om i Europa. Enligt koncernchefen Lars Josefsson planeras bland annat att vara med och bygga en eller två nya anläggningar i Storbritannien. För närvarande har man ingen partner men utreder möjliga partnerskap.


Vilka andra kraftproducenter man kan komma att samarbeta med i Storbritannien ville Josefsson inte spekulera i.

Vattenfall har tidigare investerat i brittiska vindkraftanläggningar och svenska statens kraftkoncern finns samtidigt med bland tänkbara byggherrar i planeringen inför ett nytt baltiskt kärnkraftverk, enligt Litauens energiminister Arvydas Sekmokas.


Siktet är inställt på att verket, som byggs tillsammans med Polen, Lettland och Estland, ska vara färdigt för kraftproduktion 2018. Vid sidan av Vattenfall uppger Sekmokas att tyska RWE eller Eon kan tänkas få kontraktet, liksom franska EDF. I Litauen finns i dag ett kraftverk av samma typ som Tjernobyl-verket i Ignalina i de östra delarna av landet.

VfK/Bengt


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0