Ännu en nukleär vision
Reaktorns utformning baseras på en 50 år gammal konstruktion som sägs vara passivt säker med mycket små krav på service. Omladdning av bränsle beräknas behöva ske med sju till tio års intervall. Ansökan om licensiering är planerad att lämnas in till USNRC under nästa år. NRC bedömer å sin sida att Hyperion behöver åren 2008 - 2011 för att visa att alla licensieringskrav är uppfyllda och att myndigheten därefter behöver åren 2012 - 2015 för granskning och utfärdande av licens.
Konceptet är utan tvekan intressant och kan jämföras med arbeten som utförts av japanska Toshiba eller det svenska arbetet med Secure-reaktorn på 1970-talet. Det är heller inte osannolikt att det i klimatdebattens spår kommer att ske allt mera arbete med att utveckla uranet som en central bas för världens energiförsörjning.
VfK/Bengt
Ny kärnkraft i Sverige
Hur är det då i Sverige som under många år var ett av världens ledande kärnkraftsländer? Utbyggnaden av nya reaktorer har sedan 1985 varit förbjuden i lag och av politiska skäl har de båda reaktorerna i Barsebäck avvecklats. De gamla lagrarna har till synes helt vissnat ner, men så är det inte!
Sedan avvecklingen i Barsebäck pågår i de återstående anläggningarna en utveckling till betydligt kraftfullare aggregat. I Ringhals planeras ökning med 800 MWe sammanlagt, i Forsmark blir det 410 MWe och i Oskarshamn 280 MWe. Programmet för uppgraderingarna löper fram till år 2012 och när det är genomfört har det i princip tillkommit två och en halv Barsebäcksreaktor. Därmed är det inte heller fel att nämna Sverige bland de länder som fortsätter att utveckla kärnkraften.
Det finns ju som bekant även en tendens till ändrad attityd till kärnkraften bland våra riksdagspolitiker, vilket underlättar de kommande ansträngningarna med att bygga ett klimatneutralt energisystem under de kommande åren.
VfK/Bengt
Rysslands planering för kärnkraft
För att möta behoven planerar Ryssland att öka produktionen av kärnkraft till 230 TWh år 2020. Den inhemska genereringskapaciteten beräknas öka med mer än 50 procent från 23 GWe år 2006 till 51 GWe år 2020. Den federala kärnkraftmyndigheten Rosatom planerar för två nya reaktorer på 1 200 MWe vardera per år under åren 2011 - 2014 och tre per år under tiden fram till år 2020 eller totalt 25 nya reaktorer varav några på helt nya anläggningsplatser.
Idag är fyra nya reaktorer under byggnad (Rostov/Volgodonsk-2, Kalinin-4, Beloyarsk-4 och Kursk-5) medan Balakovo-5 och -6 har senarelagts. Närmast i planeringen ligger tre standard VVER av typ VVER-1200 att byggas, varav två i Leningrad AES och en i Novovoronezh, med beräknad driftsättning åren 2012 - 2013.
Ryssland har också påbörjat bygget av ett flytande kärnkraftverk vid ubåtsvarvet i Severodvinsk, som är planerat att tagas i drift år 2010. Åtminstoe ytterligare sex anläggningar av denna typ är planerade och avsedde för såväl inhemskt bruk som för export.
Idag har Ryssland 31 reaktorer i drift och är därmed tvåa i Europa efter Frankrike. Den sammanlagda effekten är 21 750 MWe och produktionen 151 TWh år 2007.
VfK/Bengt
Nya reaktorer byggs i Mohovche
Kraftverksägaren Slovenske Elektrarne (SE) meddelar att projektet, som beräknas kosta 2,8 miljarder euro inkluderar de modifieringar som gör att reaktorerna "uppfyller eller överträffar" alla internationella säkerhetskrav.
För att uppfylla EUs krav för anslutning till unionen tvingades Slovakien stänga två Sovjetbyggda reaktorer i Bohunice eftersom de inte gick att uppgradera till moderna säkerhetskrav. Den första stängdes år 2006 och den andra ska stängas under innevarande år, vilket gjort Slovakien beroende av importerad el. Utbyggnaden av de två nya reaktorerna inte bara kompenserar för den förlorade genereringskapaciteten utan markerar också att Slovakien vill vara en nettoexportör av elenergi i regionen.
SE ägs till 30 procent av slovakiska intressen medan italienska Enel är majoritetsägare. Enels belut att investera i Mohovche kommer vid en tid då den italienska regering nyligen aviserat sin avsikt att bryta upp det moratorium för italiensk kärnkraft som inleddes efter Tjernobylolyckan. Enels VD ser projektet Mohovche som en markering av företagets expansiva europeiska kärnkraftstrategi, som innefattar pågående projekt i Spanien, Italien och Frankrike. Mohovche 3 och 4 bidrar också till tyngden i den ökande trenden för kärnkraft i Europa och världen.
VfK/Bengt
Styrstavsfel ökar utsläpp av koldioxid
Sprickbildningen påträffades på ett styrstavsskaft och ledningen vid OKG ser allvarligt på det inträffade.
Strålskyddssäkerhetsmyndigheten gör en egen utredning för att ta reda på hur felet har kunnat uppstå.
Vid en nu genomförd kontroll har styrstavarna vid Forsmark 3 visat sig ha liknande sprickor. Eftersom reaktorerna är av samma konstruktion beslutades om en kontroll även vid Forsmark.
Styrstavarna är enkelt uttryckt kärnreaktorernas "gaspedal" som används för att höja eller sänka aktiviteten i härden, där kärnreaktionerna pågår. Styrstavarna används också för att vid behov kunna snabbstoppa reaktorn och de är därför en viktig del av säkerheten. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är sprickorna både allvarliga och ovanliga. Någon liknande incident har inte rapporteras in tidigare. Myndigheten kräver därför att få godkänna åtgärderna som kärnkraftverken genomför för att komma till rätta med problemen innan reaktorerna kan sättas igång igen.
Inspektionsarbetet kommer att fortsätta och anläggningarna beräknas vara ur drift under hela november. Om så blir fallet förloras ca 1 700 GWh elproduktion med kärnkraft vilket kommer att ersättas med i huvudsak kolbaserad elproduktion i det nordeuropeiska kraftsystemet. Detta kräver förbränning av ca 500 000 ton kol med emission av ca
1 700 000 ton koldioxid. Styrstavsincidenterna ger således en tydlig bild av kärnkraftens betydelse för att klimatmålen ska kunna uppfyllas!
VfK/Bengt
NEA-scenario för kärnkraft
Med nu existerande kärnteknik kan dagens produktion av el med kärnkraft kunna fyrfaldigas och öka kärnkraftens andel av elproduktionen från nuvarande 16 procent till 22 procent. Med reaktorer av dagens storlek kräver detta nybyggnad av 54 reaktorer per år under tiden 2030 - 2050.
VfK/Bengt
Kärnkraften åter på den tyska agendan
Frågan kommer att ställas på sin spets i 2009 års val till förbundsdagen, då kärnkraftvänliga, konservativa Angela Merkel tar strid med de kärnkraftnegativa socialdemokraterna (SPD), med vilka hon har samregerat sedan 2005.
Statistiken visar att tyska reaktorer drivs med hög säkerhetsnivå och anläggningarna moderniseras fortlöpande. Även om inget förslag om byggnad av nya reaktorer har lagts finns tecken på att åtminstone avveckllingen av nuvarande reaktorer kan skjutas på framtide. Den allmänna opinionen har utvecklats i en riktning för detta. En opinionsmätning i september visade att 52 procent var för senarelagd avvecklign - en uppgång från 49 procent i mars.
De två reaktorerna i Biblis, vars elproduktion sedan 1976 motsvarar behovet i 6,5 miljoner hushåll, är planerade att stängas 2009 och 2010, trots att de tekniskt är goda för åtminstone 60 års drift. Ägaren RWE driver f n en domstolsprocess för senareläggning till 2013 genom hänvisning till att andra RWE-anläggningar redan stängts av.
Mot ändring av avställningsplanerna talar att SPD lagt mycket prestige i frågan, liksom att många problem återstår ifråga om omhändertagandet av kärnkraftens avfall. En möjlighet för SPDs till reträtt ligger i att göra frågan till en social angelägenhet med bland annat hänvisning till arbetstillfällen och elpris - bedömare anser att el från kärnkraften är ca 20 öre billigare per kWh än kol eller gas och kostar bara en fjärdedel av den från vindkraft. Även kraven från klimatpolitiken ger SPD ett tillfälle att ompröva den tidigare inställningen.
Från Angela Merkel har lagts förslag om senareläggning av stängningen om kraftföretagen satsar 40 miljarder euro på utbyggnad av förnybar energi. Företagen, som tjänar en miljon euro per dag för varje reaktor som är kvar i drift är beredda att diskutera förslaget. Men i slutändan blir det troligen risken för kraftbrist som får avgöra utgången.
VfK/Bengt
Nya förseningar för Olkiluoto 3
Detta är den fjärde förseningen, efter tidigare materialproblem och planeringsmissar, sedan projektet startade år 2005. Olkiluoto 3 är den första reaktorn av typ EPR (European Pressurized Reactor) med effekt på 1 600 MWe, som också är tänkt att ersätta åldrande reaktorer runt världen. Frankrike bygger en liknande reaktor, planerad att tas i drift år 2012, vid Normandikusten. Det finska projektet med en budget på 3 miljarder euro sysselsätter nu närmare 4 000 personer vilket är en fördubbling mot förra året.
Problemen vid Olkiluoto 3 är ett bekymmer för den finska elförsörjningen som är beroende av import från öster, men påverkar naturligtvis hela den nordiska elmarknaden. Mera kärnkraft behövs för att motverka fortsatta höjningar av elräkningarna för hushåll och industri.
VfK/Bengt
Alternativet thorium
Th-mineral är också mera lättillgängliga än uranmineralerna, så att miljöpåverkan vid brytning blir liten. Om Th kan utnyttjas effektivt för bridning till U-233 finns här alltså ytterligare väldiga energitillgångar.
En väsentlig fördel med torium/uran-cykeln är att uppbyggnaden av de tyngre aktiniderna är väsentligt mindre än för uran/plutonium-cykeln. Skillnaden kan vara en faktor 50 à 100. En sådan volymreduktion av långlivat högaktivt avfall förenklar deponeringen väsentligt.
En thoriumreaktor har egenskaper som omöjliggör en härdsmälta. Det europeiska partikelfysiklaboratoriet, Cern har beräknat att thoriumenergiproduktion skulle vara billigare än både kol och naturgas, förutom övriga fördelar.
De största tillgångarna av Th-mineraler finns i Australien, men det är Indien, som även har stora tillgångar, som har längst gångna planer på att i framtiden övergå till thorium.
Tekniken för att driva thoriumreaktorer är ung jämfört med uranreaktortekniken. Eftersom thorium är mera stabilt än uran så krävs det mer teknisk påverkan för att få processen att fungera. Ett protonbombardemang är det som håller klyvningen igång.
Vi bör diskutera Th-baserade reaktorer som ett alternativ i Sverige. Om det som forskningen hittills visat håller, även om mycket utveckling återstår, kan detta vara en av lösningarna på ett av världens största hot som kräver en lösning inom de närmaste 50 åren - klimathotet.
VfK/Bengt
AP1000 i Kina
Kärnkraftanläggning Haiyang är planerad för att totalt omfatta åtta stora reaktorer varav än så länge endast två har kontrakterats hos Westinghouse och Shaw. Utöver dessa planeras också två reaktorer vardera vid Weihei och Hongshiding. Tekniken med prefabricering väntas avsevärt snabba upp byggtakten och senare kunna utnyttjas för alla nya reaktorer i Kina och resten av världen.
Betongarbetena för reaktorerna i Haiyang - den officiella byggstarten - är planerad till september 2009 och start av produktionsdriften 36 månader senare.
Vfk/Bengt
Britterna säljer kärnkraften
EDF:s tidigare försök att köpa British Energy sprack i början av augusti sedan flera storägare sagt nej till affären. Det nya budet, som ger aktieägarna i British Energy 774 pence per aktie, är 9 pence högre än det förra.
Enligt EDF har ägare med drygt 45 procent av aktierna i British Energy, däribland brittiska staten, förbundit sig att acceptera det nya budet.
För att British Energy inte ska bli helt och hållet utlandsägt planerar EDF att sälja 25 procent av aktierna till brittiska gasbolaget Centrica. Enligt tidigare uppgifter har svenska Vattenfall varit intresserat av att, tillsammans med tyska RWE, ta över British Energy.
VfK/Bengt
Kärnkraftens come-back påbörjad
För lågalternativet tror IAEA att genereringskapaciteten ökar från nuvarande 370 000 MWe till 473 000 MWe år 2030. I högalternativet är prognosen istället 748 000 MWe år 2030. I 2007 års bedömning var motsvarande värden 447 000 MWe resp 691 000 MWe. De faktorer som ökar intresset för kärnkraften är främst ökade priser på fossilgas och kol samt försörjningstrygghet och miljöpåverkan.
I högalternativet har IAEA prognosticerat en årlig tillväxt i den globala elgenereringen med 3,2 %, medan lågalternativet motsvarar årlig tillväxt på 1,9 % samt att kärnkraftens andel där sjunker till 12,5 % år 2030. Mellan 2007 och 2008 var tillväxten 4,8 % medan kärnkraftens andel sjönk till 14 % från en stabil andel på 16 - 17 % åren 1986 till 2005. I framtiden finns det dock, enligt IAEA, incitament från Kyoto-protokollet och det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter för att satsa på CO2-låg elproduktion med kärnkraft eller förnybara alternativ. Den totala bränslecykeln för kärnkraft - inklusive bränsleframställning, reaktorers uppförande och drift samt avfallshantering - medför endast utsläpp av 3 - 24 gram koldioxid per kWh, vilket är likvärdigt med vatten- eller vindkraft och väsentligt skilt från fossila bränslen.
World Nuclear Association har i en nyligen utkommen rapport över utvecklingen fram till år 2100 givit en pessimistisk och en optimistisk prognos för kärnkraftsutbyggnaden som bygger på enskilda länders nationella prognoser. Låg- och högscenarierna i denna rapport är för år 2030: 552 resp 1203 GWe, år 2060 1136 resp 3488 GWe. För nästa sekelskifte har angetts en maximal utbyggnad av kärnkraft till 11000 GWe. Det senare skulle motsvara en 30-faldig ökning från dagens nivå vilket ur uranförsörjningssynpunkt torde kräva i huvudsak annan teknik än dagens termiska reaktorer.
Vfk/Bengt
Brister i tysk avfallsförvaring
Utan att ha haft möjlighet till att skaffa primär information från berörda institutioner kan jag konstatera att debatten om anläggningen i Asse II pågått i Tyskland i flera år och att många frågetecken finns att räta ut. Vad som än gäller, är denna form av utveckling inget som kärnkraften befrämjas av. Det understryker också behovet av en kompetent och fungerade tillsyn från oberoende myndigheter - en sak som vi i Sverige inte haft någon anledning att ifrågasätta.
VfK/Bengt
I den djupa förvillelsen mörker
Idag drabbades jag av en djupt deprimerande upplevelse. Av en händelse råkade jag träffa på den gamle miljöpartisten Birger Schlaugs blogg där han häcklade Peter Eriksson och anklagade honom för att svika Mp-idealen beträffande kärnkraften, när han lämnade en dörr öppen för högst densamma, vad gäller motvärn mot den globala uppvärmningen.
De må väl ha sina åsikter för sig, men det skrämmande fanns i de kommentarer som skrivits till Birgers litania. Här är några lösrykta smakprov:
- Överger vi gröna det konsekventa nejet till atomkraften och det lika konsekventa nejet till konsumtionssamhället, har vi gett upp. Det är ju liksom grundpelare i vår politik som man inte tanklöst kan rubba på.
- Vi måste ju för fan sluta att konsumera som dårar!
- Jag tycker alla kärnkraftsförespråkare ska skriva på ett kontrakt där de lovar att de och deras kommande generationer ska ansvara för slutförvaringen av avfallet. Dom kan ju ha det i källaren.
- Avveckling av kärnkraften är en så otroligt viktig fråga för miljöpartiet - dess medlemmar och väljare så jag kan inte tänka mig någon framtida svängning i frågan.
- För övrigt bör det heta "atomkraft" om man är grön. Om inte annat för att markera sambandet mellan "atomkraft" och "atombomb".
- Skall partiet vara trovärdigt i kärnkraftfrågan får man inte släppa de gamla argumenten, inga av de problemen (uranbrytning, avfall, sårbarhet, olycksriks, terrormå) är lösta.
Av detta kan vi förstå att VfK, trots att svenskarna är bland de mest positiva till kärnkraft i världen, trots allt har en stor och viktig folkbildande uppgift att gripa sig an. De människor som befolkar miljöpartiet har inte lärt sig någonting på 30 år!
VfK/Bengt
Westinghouse ser tillväxt för kärnkraften
Tidigare i år har Westinghouse fått order på att, tillsammans med The Shaw Group, bygga fyra reaktorer i Georgia och South Carolina. Samma konstellation började förra året att bygga fyra reaktorer i Kina. Det är företagets reaktortyp AP1000 som är aktuell och som även är utvald teknologi för ytterligare ett tiotal föreslagna reaktorer i USA.
Westinghouse vill också poängtera att de nu hemtagna amerikanska orderna är de första i sitt slag sedan år 1978, året före reaktorhaveriet i Three Mile Island, då all utbyggnad i USA avbröts för lång tid. Efter trettio år tycks det nu vara tid för att avbryta detta moratorium.
VfK/Bengt
Tyskar vill ompröva avveckling av kärnkraften
Politiskt bråk om kärnkraften pågår nu 13 månader före nästa parlamentsval. Regeringen är förbunden att stänga ned kärnkraften till år 2021 vilket också socialdemokraterna står bakom, men rikskansler Angela Merkel har nyligen talat för en ändring av politiken.
Enligt arbetsgruppens rapport skulle en nedstängning av Tysklands reaktorer betyda en fördubbling av elproduktionen baserad på fossilgas till 23 procent år 2020. Detta skulle i sin tur öka konsumenternas elkostnader med flera miljarder euro per år och samtidigt försvåra att uppnå målet för koldioxidutsläpp. De ökade vinsterna från kärnkraften föreslås kunna användas till forskning kring ny energiteknik och effektivare energianvändning.
Den nuvarande politiken lades av Gerhard Schröders regering år 2000 och förnyades av den nuvarande regeringskoalitionen år 2005. Rikskansler Merkel, tidigare miljöminister, har nu sagt att det är "fel att stänga reaktorer som är bland de säkraste i världen och att hon hoppas och tror att denna politk kan bli korrigerad".
Vfk/Bengt
Förestående nödläge i Litauen
Litauens situation är minst sagt kritisk. Om Ignalinas sista reaktor stängs till den 1 januari 2010 blir landet nästan helt beroende av import av rysk gas. Man räknar med att elpriserna kommer att fördubblas och koldioxidutsläppen ökar dramatiskt. En elkabel från Polen eller från Sverige ser man som en tänkbar lösning, men en sådan kan vara på plats tidigast i slutet av 2012.
Oppositionen ser beslutet om folkomröstning som ogenomtänkt, men de regerande socialdemokraterna vill att Litauen ska följa exemplet från Irland, som vågade rösta ner Lissabonfördraget. Man vill helt enkelt i ett desperat läge försöka få EU att ge mera tid för omställningen av elförsörjningen. Omröstningen skall hållas samtidigt som parlamentsvalet den 12 oktober. Den är rådgivande, men regeringen säger sig "vilja representera folkets vilja".
Med hänvisning till nya förutsättningar försöker Litauen få omförhandling av avtalet om den andra reaktorn.
Världen har förändrats, energimarknaden har förändrats och oljepriserna har gått upp. Man har verkligen ett stort problem som måste få en lösning. Litauerna är tillsammans med tjeckerna EU:s mest kärnkraftsvänliga folk med 64 procent av befolkningen för kärnkraft. Med tanke på hur Ryssland tidigare har behandlat sina grannländer ifråga om gasleveranser är det väl inte svårt att gissa hur folkomröstningen utfaller.
VfK/Bengt
Ökad europeisk opinion för kärnkraft
Det radioaktiva avfallet upplevs fortfarande av många som ett stort problem, men om de som är emot kärnkraften kan övertygas om att avfallshanteringen är under kontroll, skulle 40 % av dem föredra kärnkraft. En klar majoritet (61 %) skulle då vara för kärnkraften. Även i länder som har planer på avveckling av kärnkraften debatteras nu frågan och stödet för kärnkraften i den allmänna opinionen är starkt (Sverige 62 %, Tyskland 46 % och Belgien 50 %). Dessutom visar färska politiska deklarationer från flera länder att kärnkraften röner allt större intresse rakt igenom Europa.
Europas medborgare är nu allt mer medvetna om kärnkraftens fördelar:
- 64 % av EU-medborgarna anser att kärnkraften är viktig för diversifiering av energiförsörjningen,
- 63 % tror att mera kärnkraft skulle hjälpa till att minska oljeberoendet,
- 62 % håller med om att en av kärnkraftens viktigaste fördelar att utsläppen av koldioxid minskar.
Generell visar undersökningen att ju större kunskap de tillfrågade har om kärnkraft, dessto starkare stöd känner man för dess användning. Detta är särskilt tydligt i länder som Sverige, Finland och Nederländerna.
Av detta kan vi i VfK dra slutsatsen att vi ska fortsätta och gärna öka det folkbildningsarbete som vi bedriver.
VfK/Bengt
MOX-bränsle sparar uranreserverna
Återvinning av plutonium från använt reaktorbränsle och tillverkning av MOX-bränsle av detta kan få en ökande betydelse i den framtida bränsleförsörjningen och samtidigt minska behovet av energikrävande anrikning av uranet. Varje ton plutonium motsvarar 120 ton naturligt uran. Omkring 40 av Europas reaktorer är licencierade för användning av MOX-bränsle och omkring 30 av reaktorerna i Frankrike, Belgien, Schweiz och Tyskland använder redan MOX-bränsle i sina laddningar. Nyligen har även Borssele i Holland beslutat att införa MOX-bränslet. Under år 2007 laddades totalt 8,6 ton plutonium in i form av MOX-bränsle i EUs reaktorer vilket ersatte omkring 1 035 ton naturligt uran och sedan år 1996 har totalt 104 ton plutonium kommit till användning i nytt reaktorbränsle.
För svensk del har myndigheterna givit tillstånd att använda MOX-bränsle i Oskarshamnsreaktorerna. Från dessa lämnades mellan år 1978 och 1982 till Sellafield i England totalt 140 ton svenskt kärnbränsle för upparbetning. Enligt det kontraktet tar nu OKG hand om 900 kilo plutonium och 136 ton uran, som användes till nytt reaktorbränsle. Denna bränslemängd räcker för att driva reaktorerna i Oskarshamn i nästan ett år.
SKB beräknar enligt sitt senaste FUD-program att slutförvara 12 000 ton använt kärnbränsle i berggrunden. Detta motsvarar en bränsleresurs för reaktorerna i Oskarshamn som räcker i ungefär 80 år. Vidare kan MOX-bränslet återvinnas tre gånger vilket ger en total drifttid på 240 år. Kärnkraftindustrin har därmed i egen regi bränsle för denna generation av reaktorer, plus nästa generation av reaktorer då bränslecykeln ser likartad ut för exempelvis Finlands pågående reaktorbygge.
VfK/Bengt
Kärnkraften ingen klimatbov
I en artikel (VLT den 26 juni) fortsätter Göran Bryntse att försvara myten om höga utsläpp av koldioxid från kärnkraften. Han underkänner också livscykelanalyser publicerade av ansedda och seriösa organisationer i Sverige, Tyskland, England, USA, Japan med flera, som korrekt redovisning av kärnkraftens miljöpåverkan.
Istället hänvisar Bryntse till David Flemming som i sin tur hämtat sina resultat från Jan Willem Storm van Leeuwen, vars beräkningsmetoder ifrågasätts av världens sakkunniga inom området. Detta är i sig ingen överraskning eftersom antikärnkraftrörelsen alltid haft "egna" källor till stöd för sina argument. Det viktiga i sammanhanget är att kärnkraftens totala utsläpp av koldioxid är i storleksordningen en hundradel av dem som fossila bränslen, som kärnkraften skall ersätta, ger upphov till.
Kärnkraften har därmed en nyckelroll i arbetet med att begränsa växthusgasernas inverkan på klimatet. Här kan vindkraften med en drifttillgänglighet som är endast en fjärdedel av kärnkraftens, bara spela en biroll även om också den har lägre utsläpp av koldioxid.
Att Göran Bryntse och undertecknad har olika åsikter om kärnkraftens för- eller nackdelar behöver väl ingen betvivla. Jag tröstar mig emellertid med att enligt en färsk opinionsmätning står drygt 80 procent av svenska folket på min sida medan cirka 15 procent har en negativ inställning till kärnkraft. Detta tycker jag visar att svenskarna uppskattar kärnkraften för den goda tillgång den är.
VfK/Bengt
